Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.11.17 - 18:42
 Torsdag, 1 oktober 2009 19:42 | skrivet av: Göran Lundin
Lappmarksprästens ord
Idag var jag och hälsade på en av de gamla fjällrävarna i Tärnafjällen: Sven Hermansson. Hans skarpa tunga är alltid lika intressant att lyssna till och särskilt när han gisslar byråkrater och makthavare. Men det är också mycket underhållande att höra hans dramatiska berättelser från förr, då äventyren avlöste varandra. Jag har porträtterat Sven i vår bok Längs Fjällvinden - liv och öden i Tärnafjällen.
När vi nu satt där och åt kokefisken - nyfångad röding i saltspad, slank det ur honom att han nyss fyllt 80 år. Den dagen sysselsatte han sig för övrigt med att plocka pären ur jorden, men på eftermiddagen kom det celebert besök: lappmarksprästen och författaren Bo Lundmark, som tillfälligt vikarierade som kyrkoherde i Tärnaby. Han hade minsann reda på sig och kom dessutom med en nyskriven dikt. Det blev ett långt samtal om människor och levnadsöden i fjällvärlden.

Bo Lundmark är från dessa trakter, men sedan länge bosatt i Jämtland. Jag fick själv tillfälle att lyssna på honom - ovetande om vem det var - då Arne Eriksson, fjällägenhetsinnehavaren i Bielloujaure begravdes, några veckor tidigare. Också en legend häruppe. Kyrkan var nästan fullsatt, trots att Arne bott hela sitt liv i vildmarken, i väglöst land. När jag lyssnade på förrättningen förundrades jag över prästens känsla för bygden och hans lokalt förankrade språkrikedom. Det fanns något nästan spjuveraktigt i hans sätt att tala - respektfullt, men med en lättsam glimt i ögonen. Det var först vid minnesstunden som jag fick klart för mig att det var Bo Lundmark.

Jag lovade Sven en försenad åttioårspresent, i form av en bok av Bo Lundmark. Sven, i sin tur, visade mig den nyskrivna dikten och gick sedan ut i skrubben där han har sin kopieringsmaskin.
- Den kan du sätta upp på väggen i stugan din, sa han och skrattade på sitt oefterhärmliga sätt.
Naturligtvis. Det har jag redan gjort!

Svar av: Horuga 2012.10.01 - 10:57
Vad fint ni skriver he4r! Jag blir allledes ke4r i era hem/favoritplatser! He4r kommer min lilla beskrivning:Jag e4lskar hela ve5rt lilla hem pe5 40 kvadrat. Me5ste jag ve4lja en plats se5 e4r det dock se4ngen. Jag har alltid e4lskat se4ngar men ff6rste5s mest min egen. Ve5r se4ng e4r en loftse4ng. Under den har vi ett stort skrivbord de4r vi sitter bredvid varandra och datanf6rdar. (Min sida av bordet e4r oftast minst stf6kig...) d6ver skrivbordet he4nger anslagstavlan som jag gav till e4lsklingen i ff6delsedagspresent. Bredvid mig pe5 ve4ggen till ve4nster he4nger tve5 tavlor med indianer pe5. (Ne4r jag var yngre drf6mde jag om att fe5 gifta mig med en indian.) Ff6rutom datorerna e4r skrivbordet fullt med sladdar och datarelaterade grejer och lite annat. Till hf6ger e4r ve5r lilla kontoretunderse4ngenavdelning avske4rmad med ett drapperi. He4r spenderar jag mycket tid.Men det e4r ff6rste5s i sje4lva se4ngen jag trivs allra be4st. Det e4r det be4sta jag vet ne4r det e4r dags att ge5 coh le4gga sig. Att fe5 kle4ttra upp de4r ne4ra taket. Krypa ner under dunte4cket med e4lskling och bok. Att ke4nna hur varje kroppsdel le4gger sig till re4tta. Jag e4lskar ockse5 doften av se4ng. Lakan, sf6mn, ke4rlek...Och pe5 morgonen ne4r katten kommer in, e4ter och dricker ff6r att sedan, spinnande och gosig kle4ttra upp till oss. c5h vad jag gillar se4ngar!