Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.11.20 - 1:12
 Söndag, 14 februari 2010 16:29 | skrivet av: Annika Bengtsson
Gästblogg från bokcirklar.se 13/2.
Hur gör man?

Jag har alltid tyckt att det är spännande att få veta hur författare arbetar. Från idé till färdigt manus, synopsis eller inte, speciella skrivtider, ritualer, musik eller tystnad och så vidare. Genom åren har jag ”samlat” på mig tips och råd från författare jag mött under föreläsningar eller i skrivarkurser, eller läst om. Ibland har jag blivit förvånad och häpet konstaterat att jag själv jobbar precis tvärtom. Och upptäckt att jag kunnat lära mig något. En metod att lägga till min egen så att den fungerar ännu bättre.

På en skrivarkurs i skånska Svalöv hade vi besök av författaren Åsa Nilsonne, som berättade att hon var väldigt strukturerad i sitt skrivande. Hon hade ett synopsis som inte bara kortfattat berättade varje kapitel utan även tog hänsyn till i vilken fas av spänningskurvan det skulle vara. Det som imponerade (och skrämde) mig mest var trots allt det faktum att hon inte behövde skriva i kronologisk ordning. Hon tog som exempel om hon åkte tåg. Då letade hon upp ett kapitel som innehöll en tågresa (hur ofta är det förresten sådana i kriminalromaner, jag tycker mest att polisen flänger omkring i bilar) och skrev det. Hennes spänningskurva blev som en aha-upplevelse för mig. Plötsligt insåg jag att det jag skrivit var som en rak horisontlinje utan några dramatiska upp- eller nedgångar.

En annan författare som jag träffat på en skrivarkurs var Aino Trosell som berättade att hon brukade lägga sina färdigskrivna manus ”i ostlådan”. Med det menade hon att hon lät dem ligga i kanske sex veckor när hon skrivit första versionen, för att kunna se på dem med fräscha ögon och mer som en läsare skulle ha gjort. Det hinner hända mycket i hjärnan under sex veckor.

Jag skulle kunnat ta många andra exempel och var och en har bidragit till att jag hittat en process som fungerar för mig. Jag skriver inte synopsis. Jag vet inte vad som ska hända, det får helt enkelt visa sig längs resan. En svag aning har jag förstås, men ibland kan det bli en helt annan riktning utan att jag egentligen kan göra något åt det.

Det här sättet att söka sig fram i skrivandet gör att det tar tid att skriva första versionen. Även om jag skriver snabbt ska hjärnan helst vara ett steg före och det är inte alltid den är det. Första versionen av manuset är fruktansvärt spretigt och hänger inte alls ihop.

Det gör ingenting. Nästa steg är att plocka ner berättelsen, scen för scen, och för hand sammanfatta vad varje scen handlar om. På så sätt får jag slutligen ett synopsis och en överblick och kan se om det finns scener jag bör stryka eller som ska byta plats med varandra. Samtidigt gör jag anteckningar om nya idéer, karaktärsdrag med mera.

Därefter skriver jag om manuset med utgångspunkt från första versionen och den handskrivna sammanfattningen. Jag skriver ett kapitel, flyttar till en annan dator, pluggar in usb-minnet, läser kapitlet högt för mig själv och gör korrigeringar, strykningar, tillägg och försöker rensa bort alla onödiga ord.

Sedan är jag redo att låta någon annan titta på det. Och efter det återstår förstås ännu mer städarbete.