Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.11.23 - 21:35
 Söndag, 9 maj 2010 22:28 | skrivet av: Göran Lundin
Konsten att refusera
En av de tristaste sidorna i jobbet som förlagsdirektör, är att refusera inkomna manus. Framförallt när det handlar om författare som tidigare kommit ut på förlaget och skrivit uppmärksammade böcker. Jag har handlagt några sådana fall helt nyligen. Det är gruvsamma samtal och brev och det tar emot. Eftersom jag själv är författare känner jag mig också osäker på min yrkesroll som kallhamrad förlagschef. Jag vill ju så gärna att manusen ska hålla och vara publiceringsbara.

Med åren har jag lärt mig att vara rak och tydlig. Det förenklar kontakten senare. Att bli refuserad är ett slags sorgearbete: den första besvikelsen och bitterheten måste så småningom vändas till något konstruktivt. Den första tanken hos de flesta som skriver och blir refuserade är att "nu struntar jag i det här och gör något annat". Men sedan vaknar revanschlusten. Sorgeprocessen blir svårare om man under skrivandets gång trissat upp förväntningarna och använt sig av goda vänner och välmenande bekanta som lektörer.

Jag fick själv en roman refuserad i början av 1990-talet. Det blev en chock, efter fem böcker på samma förlag. Det kändes som att ha blivit akterseglad ute till havs. Min bitterhet och besvikelse varade några dagar - sedan bestämde jag mig för att starta ett eget förlag. Det blev Ord&visor. Romanen jobbade jag om fullständigt (refuseringen var helt korrekt!) och blev en framgång när den väl kom ut.

Men ibland finns det inte hopp för ett manus, även om författaren har flera böcker bakom sig. Det kan bero på att den som skriver inte behärskar sitt ämne ordentligt eller att han/hon bytt genre utan att ha den rätta känslan/kunskapen.

Som förläggare finns också den där gnagande känslan av att göra fel, begå ett allvarligt misstag: tänk om manuset jag just refuserat, verkligen är något riktigt bra? Jag kan trösta mig med att de flesta förlag gör sådana felbedömningar. Det hör helt enkelt till branschen. Därför brukar man också säga att ett bra manus alltid hittar ut till sina läsare. (Fast jag är inte riktigt säker på att det förhåller sig så längre.)

När jag själv skriver, använder jag mig av lektörer som jag litar på att de säger sin ärliga mening. Det brukar bli tuffa sittningar. Först hamnar man i försvarsposition, sedan börjar man lyssna. Så fort man blivit av med dem och stängt dörren, kastar man sig ner vid skrivbordet och tar sig an eländet igen!


Svar av: JK 2010.06.21 - 10:52
Intressant läsning, absolut. Nu fick man lite insikt i refuseringsbrevens nödvändighet (även om det värsta som finns är opersonliga standardfraser i r-brev).

Svar av: Aspar 2013.03.07 - 23:33
Denna var otroligt sve5r, kanke ff6r jag har sve5rt att hitta saker att vara stolt f6ver. Min lista innehf6ll bara tre saker.1 Min ff6rsta son2 Min doettr3 Min andra son.Jag kanse borde le4ra mig att ve5ga vara stolt och ve5ga ke4nna att jag skulle vilja mf6rda ;-)Jag ve4ntar med spe4nning pe5 ne4sta f6vning iste4llet.

Svar av: Rigoleto 2015.11.09 - 23:26
Wow, du me5ste bo hf6gt upp i Sverige, ff6r he4r e4r det grf6nt! Det enda vita e4r hf6garna som ligger inlitl trottoarerna, efter snf6plogen ff6r ett par veckor sen eller se5 Och he4r e4r plusgrader be5de pe5 dagen och pe5 kve4llen!:Sc4n se5 le4nge, brukar bli kallare i januari