Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.11.23 - 21:37
 Måndag, 9 augusti 2010 08:42 | skrivet av: Göran Lundin
Att ställa sig utanför
Det är något jag också funderat över, till och från. Mer och mer de senaste åren, faktiskt. Eftersom jag bor på deltid i fjällvärlden, har jag undrat hur det skulle ställa sig att resa en torvkåta någonstans och klara sig utan el och andra bekvämligheter. Möjligtvis en solpanel för den bärbara datorns skull. Inte för att jag vill bli eremit, utan för att jag vill försöka leva så nära naturen som möjligt.

Igår, när jag var på väg upp till Tärnaby, plockade jag upp en ung liftare utanför Boliden. En kille med indianinspirerade kläder och rastaflätor. Han hade väntat på lift sedan kl 05.00 på morgonen och dessutom övernattat i busskuren.

Gossen visade sig norsk och hade varit på en så kallad "gathering" i de finländska skogarna, där likasinnade från hela världen träffats. Det är människor inspirerade av en vision om att all världens folk är en stor familj, ett slags regnbågsfolk. Uridén kommer från en indianstam i Nordamerika.

Min liftare berättade att han bodde i en koja som han byggt själv i skogen utanför Bodö, helt utanför penningsamhället. Det gick utmärkt! Han hade gjort en överenskommelse om att hämta mat på några restauranger i Bodö, mat som ändå skulle slängas. Allt övrigt fick han tag i på soptippar och återvinningsstationer. När han reste liftade han. Följaktligen hade han heller inget arbete och längtade inte efter något heller. Han hade provat på att jobba som svetsare, men snabbt kommit på att det inte var något för honom. Han tyckte om att sova tills han vaknade på ett naturligt sätt, väckarklockan var något han absolut inte gillade.

Han drevs inte av någon brådska och just nu höll han på att studera hur man överlever på lång sikt av vad naturen ger. Killen var kanske 24-25 år och han hade bott i kojan i två år. Tidigare hade han levt i Spanien på liknande sätt.

Han var inte ensam, berättade han. Det fanns till och från andra som bodde i samma "camp" som han, ungdomar som också ställt sig utanför konsumtions- och penningsamhället. Fast när jag frågade honom om synen på just detta samhälle svarade han klarsynt, att det var just konsumtionssamhället (dvs slit och släng) som utgjorde förutsättningen för hans egen livsstil. Han hade inga planer på att ändra på detta sätt att leva och han betraktade Sverige lite skämtsamt som en polisstat. Toleransen mot avvikande livsstil var mycket större i Norge.

Jag släppte av honom i Arvidsjaur. Han skulle försöka få en pizza för femtio kr, hela hans reskassa. Sedan lifta vidare till Bodö.

Själv hade jag fått något att tänka på resten av vägen mot min egen stuga i fjällen.