Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.11.24 - 23:23
 Torsdag, 7 oktober 2010 03:16 | skrivet av: Göran Lundin
Rapport från Haiti 1
Idag landade vi på flygplatsen i PAP. Den gamla ankomsthallen har allvarliga skador efter jordbävningen - stora sprickor i bärande delar - och får inte användas. Därför bussades vi till en hangar längre bort, provisoriskt omgjord till internationell ankomsthall.

Peter, en svensk affärsman bosatt i Haiti, hämtade oss och vi fick lift till vår inkvartering. Peter guidade oss medan vi körde: här och där har stora, såväl som små byggnader rasat, medan andra, alldeles intill är helt oskadda. Så är det hela vägen. Jordbävningens skador är förbluffande ojämnt fördelade och allt går inte att förklara med byggnadskonstruktionerna.

- En god vä till mig, en affärsman, hade en middag för sina anställda, berättar Peter. Men så kände han att det var dags att gå ut och röka. Medan han stod där ute och tog sina bloss inträffade jordbävningen. I nästa ögonblick hade han inga anställda längre. Hela huset hade rasat ihop.

Sådana här historier finns det hur många som helst av, många, många som bor här har anhöriga och vänner som omkom. Från flygplatsen och upp motg Petionville ligger stora tältläger, där hemlösa nu bor - förmodligen för lång tid framåt. Oklara ägarförhållanden gör det också osäkert om de någonsin kan komma tillbaka till sina ursprungliga adresser. Dessutom förstördes arkiven.

Stället vi bor på heter St. Joseph, och är egentligen ett hem för före detta gatubarn. Nu har man flyttat in i provisoriska lokaler i byggnaden intill, eftersom hela sjuvåningshuset förstördes i jordbävningen. En av deanställda, Bill, befann sig på sjunde våningen när jordbävningen inträffade, men lyckades hoppa ut och landa på ett plåttak nedanför. Han överlevde med revbensfrakturer och ett obehagligt minne.

När vi kommer fram till St. Joseph har Michael, som driver organisationen bakom, precis kommit tillbaka från en resa till USA. Han visar mig upp en vång där vi har överblick över den stora grop som är det enda som återstår av barnhemmet. Med hacka och spade har man under nio månader röjt undan all bråte och förbättrat grunden för det nya hus som nu ska växa upp.

- Vi har fått in mycket pengar genom vår dansgrupp, som turnerat i USA och nu är i Kanada, säger Michael. Inom två år ska allting vara klart.

Närmare 300 000 människor omkom och många kroppar ligger fortfarande fastklämda. Strax under mig ser jag ett hus som tidigare hade tre våningar. Nu har det två, I den våning som rasade ihop, ligger fortfarande kropparna av de som ägde huset.

- 300 000 människor, säger Michael. Men nu, drygt nio månader efter jordbävningen, har barnafödandet satt fart och många kvinnor går med magen i vädret.

Precis som det brukar, efter krig och katastrofer. En naturlag, kan det förefalla. Men även om det nu föds barn och byggas överallt, så vittnar tälten och husruinerna om att allt långt ifrån har återgått till det normala. Det finns vinnare och förlorare i nästan alla sammanhang. Tältlägrens invånare är de verkliga förlorarna. Vinnarna är de som redan satt i stora, påkostade hus högre upp i bergen. De har klarat sig nästan helt utan skador.

Svar av: Beyonce 2016.06.27 - 12:03
do these really not stick to your teeth? my boy has braces and loves caramel, and these would make a fantastic stocking stuffer if your claim is true.is there anything i can look for to know when i've reached hard boil stage, if i don't have a candy thmeroeetmr? or do i need one?