Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.11.19 - 18:49
 Söndag, 17 oktober 2010 17:00 | skrivet av: Göran Lundin
Rapport från Haiti 3
Vi åker till Leogane, några mil söder om huvudstaden Port-au-Prince. Där bor Caroline, som har en halvsyster i Sverige. Hon kommer till busstation på motorcykel och det är ett kärt återseende. Sedan går vi till fots hem till henne; i själva verket hennes fästman, Marcelins, hem. Vägen går igenom gränder där husen rasat och över en husruin. Till slut befinner vi oss på familjens lilla gård, framför ett provisoriskt skjul bestående av framförallt korrugerad plåt. Familjens hus raserades delvis av jordbävningen – en vägg rasade helt. Med hjälp av sin pappa, Marcel, har Marcelin iordningställt nödbostaden, bestående av två rum. Ett för Marcelin och Caroline och ett för Marcel och hans familj. En gammal kvinna, med alldeles vitt hår arrangerat i några korta, kraftiga flätor, heter Obertine. Caroline berättar att det är hennes och Marias mormor. Deras mamma, Solange, dog för ett par år sedan i stroke. Av Obertines sju egna barn, lever idag bara två. Obertine själv är 70 år gammal, men ser betydligt äldre ut.

Caroline har fått ledigt från skolan för att ta emot oss. Marcelin anländer efter en stund, ytterst välklädd i vit skjorta, slips och mörka byxor. Skorna är oklanderligt rena. Han talar bra engelska och ger ett mycket sympatiskt intryck. Han berättar att han jobbar åt Tyska Röda Korset, som ekonomisk administratör.

Caroline och Marcelin bodde fram till jordbävningen i huvudstaden, men deras hus förstördes helt och de tog sin tillflykt till Leogane, som är Marcelins födelsestad. Innan jordbävningen hade Caroline bara varit här på besök ett par gånger.

Leogane är en stad i ruiner. Centrum liknar faktiskt en krigszon med raserade hus, telefonstolpar som lutar åt alla hall, husrester som blockerar gatorna. Mycket litet förefaller ha gjorts sedan jordbävningen, som hade sitt epicentrum här. Arbete pågår visserligen här och där, men oftast bara med slägga och hacka. Det är ett oerhört mödosamt arbete att knacka ner ruinerna för hand. I Leogane ser jag under två dagar inte en enda maskin i arbete.

Under dagen gör vi först ett besök på Carolines skola, Institution La Maison Oeuvre. Den var tidigare en stor anläggning för över tusen elever, men kollapsade under jordbävningen. Som tar var hade alla elever gått hem för dagen.

- Allt förstördes, berättar rektorn. Datorer, bibliotek, matsal, bänkar och annan utrustning. Nu har vi byggt upp provisoriska lokaler för våra elever, men det problematiska är att många av dem också förlorade sina hem och anhöriga. De har inte längre råd att betala skolavgiften, som i sin tur ska bekosta skolverksamheten.

Det finns två eldstäder på gården för matlagning. En mer avancerad och anpassad för koleldning. Den andra är traditionell, med tre stenar på marken för vedeldning. Grytan balanseras på stenarna. Marcel har gott om spillvirke från snickeriet.

Vi äter middag, fisk, potatis, ris och bönor. Carolines uppgift att handla och förbereda maten. Hon berättar att hon stiger upp klockan fyra nästan varje morgon och går och lägger sig före klockan åtta. Läxorna gör hon i ljuset av en fotogenlykta, för här finns ingen elektricitet. Marcelin jobbar själv hela dagarna. Efter jordbävningen fick han avbryta sina ekonomiska studier och har nu ett projektarbete, som varar en bit in på nästa år. Sedan hoppas han kunna fortsätta studierna och ta en magistersexamen. Marcelins pappa, Marcel, har hjälpt honom att finansiera studierna i början, men nu betalar Marcelin tillbaka. Marcel själv talar lite engelska, eftersom han jobbat med utlänningar och han är duktig snickare. Han hjälper till på ett litet snickeri där gränden mynnar ut i en liten gata. Allt görs för hand.

Caroline själ vill bli advokat, men hon inser att konkurrensen är järnhård.

-Det gäller att var mycket duktig i skolan, säger hon.

Marcelin själv har gått i samma skola som Caroline nu går i. Skoldirektören berättade för mig att Marcelin var en av hans bästa elever.

Innan vi går till sängs vill vi försöka skölja av oss vägens damm. Tvättplatsen döljs av ett skynke och består av byggstenar från det raserade huset, som slängts ihop till en något så när plan yta. Toaletten ligger i husruinen och består av ett hål i marken, men med riktiga sitsar. Förmodligen den ursprungliga toaletten i huset. På gården finns också en brunn med bra, dock ej drickbart vatten. En guldgruva!

Marcelin plockar fram ett tält som han och Caroline tänker sova i. Men tältet är för stort för det lilla utrymmet bredvid eldstaden, där familjerna lagar mat. De har förstås erbjudit mig och Erland att sova i deras eget rum. Men nu bestämmer vi oss för att dela på det. Jag och Erland har ju utrustning med oss för campingliv, så det är inga problem.

Det finns inget utrymme att hänga upp myggnätet, men jag tänder mirakellyktan och så får vi vara ifred. Caroline drar fram en träskiva och stänger till nedtill, vid ingången. Det är för råttornas skull. Det blir oerhört varmt därinne och det gäller att ligga stilla och dra ner pulsen. Jag sänder en tanke till dem som ligger i flyktinglägrens överhettade tält.

På morgonen berättar Marcelin att han så småningom hoppas kunna köpa en bit land utanför Leogane, som han kan bygga på. Men först ska han, tillsammans med pappan, försöka reparera det delvis raserade huset.

- Jag vill inte bo inne stan, säger Marcelin. Det är bättre och lugnare utanför.


Svar av: Natasha 2013.03.07 - 01:49
18/03/10Hejsan!Nu blir jag snart kne4pp pe5 det he4r..haha..Jag har ff6rsf6kt att gf6ra exakt som det ste5r he4r, men jag ff6rste5r inte om jag ska ta bort samma kod som man gf6r ne4r man he4r: , ska man det ?Ff6r nu ne4r jag har provat se5 blir den nav.headern som lgegir under kategorierna ockse5 en le4nk och det vill jag inte att den ska bli.. Vad gf6r jag ff6r fel ?Tacksam ff6r svar :)He4ls TinaSvar fre5n Tescho: Det ska vara samma :) Glf6m inte bort att avsluta le4nken med []