Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.11.24 - 10:31
 Måndag, 25 oktober 2010 00:56 | skrivet av: GÖRAN LUNDIN
RAPPORT FRÅN HAITI 4 - I koleradrabbat område
Samma dag som vi kommer fram till Petite Rivière de l’Artibonite och Olof Palmes skola, får vi hör att det brutit ut en diarrésjukdom i Artibonitedistriktet, som också omfattar städerna San Mak (Saint Marc) och Gonaives. Den första natten vaknar vi av skrik och jämmer från ett grannhus och på morgonen får vi veta att en man dött i diarré och att det var hustrun som levde ut sin sorg.

Senare samma dag får jag via telefon bekräftat att det är kolera av den allvarligaste graden. Ett par informatörer kommer till Olof Palmes skola och berättar för barnen hur viktigt det är att de tvättar händerna efter toalettbesök och att de är noga med att dricka rent vatten. Dessutom ber de att barnen ska rapportera om de får veta att vänner eller grannar blivit sjuka.

I Petite Rivière de l’Artibonite är trots allt uppståndelsen liten, trots att det påstås att vattnet i Artibonitefloden är en huvudkälla till spridningen. Det är fortfarande regnsäsong i Haiti och floden är fylld till brädden med brunt, slamrikt vatten. Jag och Erland går ner till färjestället och vi hinner inte stå där länge förrän en kvinna kommer springande med en liten, till synes medvetslös pojke i sju-åttaårsåldern. En av de motorcykelburna taxichaufförerna berättar att hon antagligen är på väg till Albert Schweitzer-sjukhuset ett par mil därifrån. Ett välrenommerat sjukhus i Artibonitedalen.

På kvällen åker en högtalarbil omkring och propagerar för handtvätt och hygien vid toalettbesök. Sjukhuset i staden har fått många nya patienter. Det är nästan omöjligt att få några nyheter via radion, eftersom lokala, religiösa radiostationer arbetar på samma frekvens och är starkt vinklade på sina egna frågor. Men via twitter på våra haitiska vänners telefoner får vi reda på att mer än hundra är döda och att över tusen ligger på sjukhus. Men det är bara början. Intressant är att ingen av våra vänner hört talas om kolera tidigare. Inte ens Vilverts pappa, som är över sjuttio år.

Efter fyra dagars besök i Petite Rivière de l’Artibonite, där vi tillbringat många timmar på Olof Palmes skola för att i text och bild dokumentera och prata med lärare och elever, åker vi vidare till San Mak, några mil därifrån och på vägen mot Port-au-Prince. San Mak är en av Haitis största städer med flera hundra tusen innevånare. Vi ska stanna några dagar för att hälsa på en god vän med Sverige-anknytning. Hon föreslår direkt att vi ska gå till sjukhuset och titta.

Mycket riktigt. Här råder stor uppståndelse, här finns tv-team och journalister från Frankrike och Haitis egen press. Ambulanser med Röda Korsemblem kommer och går. En kvinna på bår placeras utanför grindarna och kamerorna blixtrar för fullt. Ett stort, provisoriskt tält har rests på sjukshusgården och en lång ringlande kö väntar utanför. Det är lite makabert med kvinnan som ligger där, svårt sjuk, och alla närgångna journalister och fotografer.

Dagen därpå besöker Erland och jag sjukhuset igen och den här gången tar vi oss in i tältet. Det är fortfarande lika mycket folk som tidigare, men stämningen är inte lika upphetsad. Där jobbar läkare från Medicins sans Frontiers och en kvinnlig, kubansk läkare. Hon ger dropp till patienter och när hon får syn på oss räcker hon över en egen kamera och ber mig ta några bilder. Det är lugnt på sjukhusgården, ingen klagar, ingen försöker tränga sig före. De senaste bulletinerna säger nu att över 200 är döda och flera tusen ligger på sjukhus.

Erland lyckas få iväg bilder till Sverige och nu hoppas jag att en del ligger uppe på Erlands server. Det är tråkigt att behöva rapportera om dåliga nyheter när vi för övrigt har en så spännande och intressant resa bakom oss. Koleraepedemin har heller inte något direkt samband med jordbävningen i januari, eftersom Artibonitedalen inte drabbades då. Visserligen fick området ta emot tusentals internflyktingar, men de allra flesta av dem har återvänt till Port-au-Prince eller till olika tältläger i utkanterna, eftersom det inte finns någon försörjning för dem på landsbygden. Gerta och Fon Fon, som vi bodde hos i Petite Rivière de l’Artibonite, berättade för oss att gatan utanför var full av människor dagarna efter jordbävningen. Men nu är nästan allt som vanligt igen.

När jag skriver detta är vi tillbaka i Port-au-Prince, som nu haft sina första dödsfall av kolera. Det lär dröja ett tag innan epidemin är under kontroll – det är lätt att förutsäga, när man ser hur vattenkvalitén ser ut för stora delar av befolkningen.

En sak har vi lärt oss på den här resan: att tvätta händerna ofta och noggrant!

OBS! LÄNK TILL ERLANDS BILDER

http://www.fotograferland.nu/blogg/index.php


Svar av: Kaley 2012.12.05 - 00:38
In the complicated world we live in, it's good to find spimle solutions.