Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.11.19 - 20:49
 Tisdag, 1 mars 2011 11:53 | skrivet av: Göran Lundin
25 år efter Olof Palme
25-årsdagen av mordet på Olof Palme har fått mycket - välförtjänt - publicitet i media. Palme var en viktig politiker, känd över hela världen. För många länder i tredje världen representerade han en nation som vågade stå upp mot stormakterna - framförallt USA och Sovjet. Jag kommer ihåg när jag reste i Latinamerika på sjuttiotalet, hur hans namn ständigt dök upp och vilket gott anseende man själv hade som svensk. "Suecia - socialista" var en hälsning man fick höra många gånger.

På den tiden var jag emellertid en stark kritiker av Palme och socialdemokratin. Jag stod till vänster och var starkt engagerad i FNL-rörelsen. Vi uppfattade Palme och regeringen som hycklare som vi hela tiden måste skjuta framför oss. Det var därför lite motsägelsefullt att mötas av allt beröm utomlands.

När Palme dog började min syn på honom att förändras. Morddagen minns jag mycket väl - jag slog på nyheterna tidigt på morgonen och väckte sedan resten av familjen. De följande åren har mitt intresset för honom som person och politiker ständigt ökat.

Jag tror det har att göra med att det budskap och den hållning han stod för internationellt är så totalt frånvarande idag. I en värld med en massa Carl Bildt-figurer, blir man närmast gråtfärdig när man åter får höra Palme prata om "Gränsen för mänsklig anständighet" (när han stod vid Sydafrikas gräns), "Diktaturens kreatur" (om Tjeckoslovakien) och hans skarpa fördömanden av de amerikanska bombningarna av Hanoi.

Just nu håller jag på att läsa Henrik Berggrens utmärkta biografi om Palme, Underbara dagar framför oss, som ger en mycket grundlig beskrivningen av personen Olof Palme. Inte minst tecknar Henrik Berggren en bred samtida bild över 60- och -70-tal och sätter hans politik i ett sammanhang, som jag nästan har glömt bort -trots att jag i allra högsta grad var med. Arbetet med en utbildningsreform för de breda folklagren finns med, liksom utbyggnaden av den offentliga sektorn - den som den borgerliga regeringen idag gör sitt bästa för att rasera.

En del blir inte erkända förrän efter sin död. Jag tror att Olof Palmes eftermäle kommer att växa alltmer som tiden går. Hans provokativa sätt och hans dubbelspel ibland, kommer att tona bort. Vi behöver hjältar och jag har ingenting emot det. "Palme och Geijer - Nixons lakejer" som vi skanderade på Vietnamdemonstrationerna, var inte rättvist, men inte heller helt fel. Jämfört med situationen idag, med kallhamrad, cynisk realpolitik på alla nivåer, är det befriande att bli påmind om politikern och människan Olof Palme.