Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.11.19 - 18:50
 Fredag, 3 februari 2012 13:19 | skrivet av: Göran Lundin
Förlagets historia - del 5 (Ur Entusiasternas väg - från Leningrad till S:t Petersburg)
Vi trycker många böcker de följande åren, varje bok är en utmaning och en prövosten. Vägen från förlagets skrivbord i Skellefteå, till S:t Petersburg och tillbaka är omständlig och knölig. Det är vägarbeten och omläggningar, poliskontroller och dålig skyltning. Pappersoriginalen måste vi som regel åka över med själva, ibland kan jag bli sittandes en hel natt vid faxen, för att få igenom ett enda meddelande. Det ryska postverket går inte att lita på. När böckerna­ når Sverige med lastbil är pallarna ibland uppbrutna, paketen skingrade. Det är alltid med samma bultande hjärta jag öppnar de behändiga ryska omslagen för att syna böckerna.

Vid några tillfällen måste Sergej trycka om alltsammans. Han gör det utan att protestera, men överlag blir böckerna allt bättre, allt snyggare, allt mer välgjorda in i minsta detalj. De alltid lika ödmjuka och vänliga kvinnorna på binderiet har bara hjälp av en maskin som syr själva inlagan. Pärmtillverkning och inhängning gör de med sina egna händer och det doftar gediget hantverk om böcker­na.

Under denna tid ger jag själv ut några nya romaner, jag vet inte riktigt hur jag hinner skriva dem. Jag arbetar bland annat med en historia som ska vara mitt ”testamente” som busschaufför. En historia som jag satsar all min energi på att slutföra. Det är en skröna, men med ett bistert verklighetsunderlag: Möte med frälsaren.

Sergej har vid denna tidpunkt fått ett ansvar han aldrig tidigare haft i sitt liv. Som hyresgäst i det stora tryckeri han etablerat sig i, har han ställts inför ultimatum. Antingen flytta, eftersom tryckeriet­ ska privatiseras och säljas, eller också ta över alltsammans själv.

På kort tid lyckas han hitta en finsk partner, som är intresserad av att satsa i Ryssland. Han själv blir ”General Manager” för ZAO Poly­graph Center, som det nya företaget heter. Plötsligt har han ansvar för ett par hundra anställda, med uppgift att skapa ett modernt tryckeri av denna sovjetiska relik. Hans sömnlösa nätter ska bli ännu fler än tidigare.

”Möte med frälsaren” har jag sålt in i förväg, till Länstrafiken i Västerbotten. Mer än halva upplagan ska gå som julklapp till dem som kör åt Länstrafiken, mer än ettusen personer. Det är när böcker­na­­ anländer, som jag inser att livet ibland kan vara en absurd kome­di.­­­ Pärmarna till böckerna börjar slå sig. Den norrländska vintern torkar ut kartongen och får böckerna att se ut som tandlösa gäddgap. Detta har hänt förut, men aldrig i denna omfattning. Så fort de lämnar förpackningarna, börjar de öppna sina käftar.

Det finns definitivt ingen tid att trycka om. När jag kravlat mig upp ur min självömkan och förbannat min envishet att trycka i S:t Petersburg börjar jag fundera. Jag går till varuhuset OBS! och köper ett antal hushållsrullar med olika stadga. Sedan lyfter jag bort skyddsomslagen på ett exemplar av min bok och ”rullar” först pär­mens framsida, sedan dess baksida, över hushållsrullen. Om jag tar i tillräckligt hårt bryter jag pärmens struktur utan att den går sönder. Den spöklika kraft som får den att rulla sig nästan som ett korvskinn, tämjs till slut. Proceduren måste göras på böcker som tas direkt ur förpackningen, innan de hunnit slå sig. Hushållsrullen jag väljer till uppgiften är den som innehåller flest antal meter papper och har bäst stabilitet.

Sedan sitter jag några dagar och nätter och ”rullar” mina böcker i det mörka lagret, innan de levereras till Länstrafiken. Varje bok tar sina utmätta minuter och mina händer värker när jag är färdig. Hushållsrullen är fortfarande intakt, jag lovprisar dess kvalité och sparar den för framtida bruk.

Ett par månader senare reser jag till S:t Petersburg och går upp till tryckeriet. Sergej har nu ett rymligt direktörsrum och Irina Ivkina, hans ytterst ambitiösa och kunniga medhjälpare, ett mindre rum strax intill. Boris Affimovitj, den forne makthavaren i huset, är numera bara nummer två, med ansvar för själva produktionen av böcker.

Efter en stunds inledande samtal tar jag upp en deformerad bok samt hushållsrullen och säger att jag vill överlämna den senare som present till tryckeriet. Jag föreslår också Sergej att han låter den komma till användning redan innan leverans till Sverige. Jag ger honom en noggrann demonstration över hur den ska brukas.

Han granskar den en lång stund med bister min, sedan ringer han ett internsamtal. Vi sitter tysta och väntar, tills Boris Affimovitj dyker upp i dörren. Sergej ber mig demonstrera hushållsrullens funktion igen. Jag gör det gärna, jag har nu fått en viss vana.

En skarp ordväxling på ryska utspelar sig därefter. Boris Affimovitj framstår mer och mer som en slokörad hund och tystnar efter hand. Jag behöver inte förstå varje ord för att inse att detta läggs honom till last. Detta och mycket annat. Hans tid är ute.

Det sista jag ser av honom är hans lätt böjda ryggtavla och hushållsrullen han håller under armen.



Svar av: Bushranoushad 2014.03.05 - 12:24
Upprf6rd? Varff6r de5? Jag har nu inte le4st Bukowski, men blir nyfiken e4nde5? Vet inte hur sidan e4r ugalppd, men gissar pe5 att det e4r ve4l bf6cker som folk som le4ser Bukowski ockse5 brukar le4sa och man le4ser ju inte baaaaaaaara en sorts bf6cker.....eller? Och se5 kan man ve4l se olika sorters likheter pe5 olika se4tt...va? Ff6rste5r du hur jag menar?