|
|
Han
och hustrun Karin började bygga sin stugby 1964, i Västansjö,
en bit utanför Tärnaby, på vägen till Hemavan.
Med tiden blev det sexton stugor och en stor servicebyggnad, som inrymde
restaurang.,De blev kvar ända till 1990, då de sålde.
Turistanläggningen förvandlades till en bostadsrättsförening.
Sten och Karin har haft en bestämd profil: i deras stugby skulle
det vara lugnt.
- En gång kom det några gäster och berättade att
ett gäng hade festat ordentligt i en stuga. En av dem stod på
verandan och skrålade och drack öl. Jag gick dit och slog
näven i bordet. "Ni får en halvtimme, sedan ska ni vara
ute härifrån.
Ingen rädsla för att det skulle bli bråk?
- Jag är utbildad i närstrid på arméns jägarskola,
så jag klarar mig alltid. Man måste städa omkring sig,
annars får man en fläck på sitt rykte. |
|
|
Sitt flygplan, en Piper
Cub, har hani princip byggt själv. Det är en lättviktskärra
med dukade vingar och dukad flygplanskropp. Motorn är en 150
hästars boxermotor.
- Jag flög upp den hit en gång, sen rev ju ut motorn och
dukade om hela planet.
Det är en blå, liten skön skapelse, som ligger förtöjd
vid strandkanten av Storlaisan. Sten startar motorn och varmkör
en stund. Solen är på väg ner, Erland måste
ro ut på en liten kobbe för att få bilderna. Jag
kryper ner i passagerarsätet och sätter på mig säkerhetsbältet.
Sten pekar på en skylt ovanför dörren: "Varning!
Luftfartyget är amatörbyggt och uppfyller inte luftvärdighetskraven
för "Normalklass."
|
|
|
Sedan
drar Sten på och vi är snart "airborn" med en
kvällssol i ryggen, som är på väg ner i väster.
Sten gör några tvära girar och lågsniffar över
Erland där han står på kobben.
När vi förvissat oss om att Erland fått bilder, lyfter
vi än en gång och flyger mot Norra Fjällnäs.
Snart har vi den ringlande och starkt strömmande Tärnaån
under oss. När vi kommer över Oltokkbäcken knuffar
Sten upp dörren så att jag ska få bättre sikt
för kameran. Sedan lågsniffar vi över min egen stuga
i några tvära girar.
- En enda gång har jag varit med om ett missöde, säger
han. Det var när vi landade på en underjordisk sandbank
och planet häftigt bromsade upp. Det ställde sig på
nosen, men propellern klarade sig. Jag och Karin hade ett styvt jobb
att få den flott igen.
|
