Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Krönika om skrivande: 6
02 Dec 2006 Lilian Perme
Författare om författande

Krönika 7
Måste man skriva rätt? Ska man skriva rätt?

När man arbetar som svensklärare stöter man ofta på elever, som säger att de måste lära sig grammatik. Om man frågar varför, får man ofta till svar, att man måste kunna grammatik för att kunna skriva bra. Är det sant?

På 1980-talet gjordes en stor amerikansk undersökning, men tusentals deltagare, som visade att den enda undervisning som hade negativ effekt på deltagarnas skrivande var att enbart arbeta med grammatik i sex veckor. Alla andra, de som läste, de som bara skrev osv. förbättrade sitt skrivande. Nu ska man inte dra den slutsatsen att grammatikkunskap är skadlig. Troligen blir man så upptagen med tankar på grammatiska regler, om man enbart studerar grammatik, att man blir slav under reglerna och därför överdrivet försiktig i sitt skrivande. Intagen i lagom doser, och använd med måtta är grammatik däremot av godo. Den kan ses som ett redskap för att tala om text: det är lättare att förklara vad syftningsfel kan bero på, om man vet vad ett pronomen är, att beskriva konstigheter i hanteringen av tid och ordningsföljd om man känner till tempus, eller att tala om beskrivning om man vet vad ett adjektiv är.

Det vanligaste grammatiska misstaget bland nya skrivare är annars att man hanterar satsbildning felaktigt. Att rada huvudsatser på varandra utan att binda ihop dem med och eller men, ger läsaren andnöd - man behöver naturliga pauser för att orka läsa en text. Man behöver också ord som signalerar samband, för att få hjälp att tolka texten.

Att lösryckt skriva en bisats, utan samband med resten av texten sprider förvirring. Å andra sidan är den fullkomligt korrekt skrivna texten trist läsning. Det gäller alltså att bryta mot reglerna vid rätt tillfällen, för att uppnå en avsedd effekt. Man kan säga att lite kännedom om språkets regler gör att författaren bryter mot reglerna när det behövs, det vill säga när den effekt man uppnår är avsedd, och hjälper läsaren att tolka texten så som författaren har tänkt sig.

Om du vill studera effekten av att sätta punkt, där den enligt regeln inte borde finnas, kan du se på följande exempel ur Strindbergs korta novell Ett halvt ark papper:

Så kom det: Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pengar.
Därpå: möbellhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in.
Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarna.

Hela berättelsen bygger på en lapp med några telefonnummer, som huvudpersonen hittar i hallen, när han slutgiltigt ska lämna bostaden.

Har du läst Mollys monolog i James Joyces Odysseus? Då förstår du vad jag menar med att en text blir svårläst, om man inte använder punkt och komma på rätt ställe:

...och jag vände ryggen till när han slank ut och såg helt skuldmedveten ut vad gjorde det men han var fräck nog att hitta på att försöka med mig en gång det var rätt åt honom gud en sån käft och hans hårdkokta ägg till ögon och det ska kallas en advokat men jag avskyr att gräla i sängen eller om det inte är det så är det en eller annan liten hora han har fått tag i nånstans i all stillhet …

Att använda dialekt och slang i repliker, eller ett överdrivet formellt språk, kan vara ett enkelt medel att karaktärisera personer i en text. Vårt språk och våra kläder säger mycket om vilka vi är. Vad vore Karl-Oskar och Kristina i Mobergs utvandrarserie utan sin småländska dialekt?
Inte heller den är korrekt språkbruk, men litterärt gångbar.

Om man ger sig på att skriva för barn och ungdom är det också viktigt att låta de unga i texten tala så som unga gör idag. Låt någon i den unga generationen läsa och ha synpunkter på språket. Ingenting åldras så snabbt som slang och modeord! Kisen som gick på hippa och kilade stadigt är precis lika omodern som han ser ut på sitt gamla bröllopsfoto, men skriver du om femtiotalet är han rätt.

Språket speglar en tid, och vilken tid vi än väljer att skriva om, så har den sin egen ton, sina egna ord, och sina egna referensramar – kunskap och tankemönster, som ofta kommer fram i bildspråket bland annat. Kom man åkande i ett glänsande dollargrin och bar en väska av plastic var man modern på femtiotalet. Att ha en frisyr som en hövolm var högsta mode på sextiotalet, inte ett tecken på att man var ”kusinen från landet”!

Att hamna rätt i sådana ordval betyder mycket för en texts trovärdighet och läsvärde. De negativa effekterna av ett stavfel eller en felaktig kommatering väger lätt. Enkla skrivfel kan rättas till av någon som är bra på språket, men en ton som klingar falskt eller en text som känns opersonlig och kall rår ingen språkvårdare på. Man måste inte alltid skriva rätt, men kan välja att inte göra det om sammanhanget kräver det. Man måste inte alltid skriva rätt, bara man skriver läsvärt. Skriver man inte läsvärt hjälper det inte hur korrekt man han uttryckt sig.

© Lilian Perme



Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se