Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Krönika om skrivande: 10
12 Feb 2007 Lilian Perme
KRÖNIKA OM SKRIVANDE
Vackert språk?

I synnerhet när man talar om poesi, användas begreppet ”vackert språk”, men även romaner och noveller beröms ibland för sitt vackra språk. Någon gång kan man läsa att en text är alltför vacker. Är vackert språk något eftersträvansvärt? Finns det över huvud taget? Vad är det i så fall?

När svenska folket i en omröstning i Dagens Nyheter skulle kora det vackraste ordet i svenska språket vann sommartid, före solregn och dagsmeja. Oavsett hur man tycker att de här orden låter, är det uppenbart att flertalet av de cirka 5800 röstande i första hand tolkade ”vacker” utifrån ordets innehåll. Vi tycker om sommaren helt enkelt. Dagsmeja får väl sägas vara något som inger hopp om en ny sommar. Först på delad fjärdeplats kom ett ord, som visar att somliga tänkte mer på hur ordet låter än på vad det betyder: understundom. Kanske anses det också en smula poetiskt med ett gammalt ord som är förankrat i traditionen. Understundom kan man känna en viss vördnad för ett ords makt, klang och historiska form.

Inget av detta kan gälla ordet blåmärke, som egendomligt nog också placerade sig på listan, om än långt ner. Här måste det vara enbart ordets klang som skapar en positiv känsla!

Exemplen visar att begreppet vackert språk är svårtolkat; det vackra kan vara innehållet, känslan det förmedlar, eller den ton, klang och rytm ordet som ordet har. Ordet vacker i sig är ett vagt begrepp. Tänk på hur vi namnger våra barn! Knappast någon ger sitt barn ett namn som påminner om en ovanligt otrevlig person vi har mött. Och hur många Adolf har fötts efter andra världskriget? Samtidigt döptes fyrtiotalets flickor ofta till Margareta, Birgitta och Christina, efter de då små och söta Hagaprinsessorna. (Sådant kan också vara värt att noterna när man namnger personer i sina egna skönlitterära texter).

Åter till den vackra versen: Sommaren är oslagbar, trots en viss konkurrens av våren. ”Den blomstertid nu kommer/med lust och fägring stor:/Du nalkas ljuva sommar/då gräs och gröda gror…” ”Jag trivs bäst i öppna landskap,/nära havet vill jag bo…”

Sedan Kolmodin på 1600-talet författade den visa, som senare har blivit skolavslutningarnas signum, har den stått som symbol för den svenska sommaren, och den tacksamhet folket känner över att vintern är slut och växandet tar fart. Ulf Lundells sång har blivit en modern motsvarighet – inte religiös, mer folklig. Siktar du på en plats bland oförglömliga poeter, skriv en visa om glädjen över den svenska sommaren! Sommaren står för naturen, naturen för livet, och livet för lyckan. Ungefär så ser sambanden i den svenska folksjälen (om vi har någon) ut.

Vackra ord? Hellre rätt ord på rätt plats, det ska väcka känslan till liv – tänk även på Bellman och Taube – och på att när Tomas Ledin sjunger att ”Sommaren är kort/det mesta regnar bort” handlar det också om vår starka sommarkänsla. Här finns inget mer ”vackert” ord, än möjligen sommaren.

Också i dödsannonser kan man läsa exempel på vad människor tycker är vackert. Allt från Jacques Werups korta rader ”Jag har varit med om dig/jag kan aldrig förlora dig”, till Pär Lagerkvists tre strofer, som in leds med ”Det är vackrast när det skymmer” tycks ha evigt liv på denna familjesida. Detta trots att Lagerkvists dikt slutar i tomhet: ”Jag ska vandra - /ensam utan spår.” Troligen är det rytmen, rimmen och ljuden i ord som ”himlen rymmer”, ”fjärran stränder”, ”Allt är givet/ människan som lån”, som skapar en stämning, som anses vacker.

Att skriva vackert i denna mening är svårt. Texten hamnar alltför lätt inom pekoralets gränser, i synnerhet om den rimmar. Hjärta och smärta, när och kär, bröst och röst, är alla exempel på totalt utslitna rimord, om man inte vill vara parodisk.

Olof Lagercrantz, som började som rimmande poet, skriver i Konsten att läsa och skriva om hur han övergav den rimmade formen. ”Den tvingade mig ofta in i attityder och rörelsescheman som ekade alltför starkt av en förgången värld.” Själva diktandet upplevde han ändå hela tiden som lustfyllt:

”Jag knådade språket, tänjde och bråkade med orden. Jag arbetade i ensamhet men känslor av meningsfullhet och njutning fyllde mig. /---/ Även den minsta språkliga vinning, ett ord, som flyttades från plats i satsen till en annan eller ett slitet ord, som byttes mot ett mindre slitet, ingav mig glädje och mod.”

Detta sätt att arbeta, att känna glädje i att knåda orden till rätt form och plats, borde kunna inspirera alla som arbetar med dikt. Att ändra ordföljd, byta slita ord mot nya och att finna nya uttryck – kanske något som blir vackert, utan att någonsin förr ha varit det!

Det som är vackert i en lyckad dikt, är ofta direkt tråkigt i en prosatext. Lagercrantz behandlar i ett annat kapitel en sådan aspekt av skönhet i litteraturen. Den litterära prosan måste ha en riktning, ”förbindelser mellan skilda tider, platser, medvetanden och syftningar som pekar bakåt och framåt.”

Skildringar av naturen är ofta trista att läsa, menar han. Hur många har du själv hoppat över, när du har läst en bok? ”Ät mina fåglar, blommor, bröst, sköten, mina horisonter, mina brinnande läppar, synes författaren ropa till oss. Var nöjd därmed, ty är inte naturen underbar och kärleken skön!” Det räcker inte, enligt Lagercrantz, eftersom vi vill att det vi läser ”också ska vara en bild av något annat, att där ska finnas en pil som pekar mot ett fjärran.”

Därmed har han väl också påpekat att det vi känner mest för, det vi tycker är allra vackrast i vårt språk, är det vi kan hoppa över när vi skriver. Läsaren bryr sig inte mycket om hur just våra rosor och kyssar ser ut och känns, det vet läsaren redan, förhoppningsvis av egen erfarenhet. Vi behöver inte beskriva rosorna, men inte heller förtiga dem: ”Doften av rosorna, som hon hade gett mig, var det första som mötte mig när jag öppnade ytterdörren,” säger mer om rosornas betydelse, än en djupdykning bland deras invecklade, djupröda kronblad.

Hjalmar Söderberg har skrivit en historiett, som heter Kyssen. Läs den! Kyssen är snabb, dess betydelse enorm – den beskriver en hel samhällstruktur vid 1900-talets början! Det finns många kyssar i litteraturen, som har liknande symbolvärde; tänk bara på hur betjänten Jean tvingas kyssa fröken Julies sko i Strindbergs drama. Erotiska kyssar behöver inte beskrivas med ”vackra” ord. Bara den vämjeliga kyssen ska beskrivas. Den förklarar ett sammanhang för läsaren, ett sammanhang som är allt annat än vackert.

Strindberg – är inte han berömd för sina naturskildringar? Under 1880-talet skrev han många, kanske allra mest framträdande i Hemsöborna. De är inga transpoststräckor i texten, utan redogör noga för hur det ser ut på Hemsö, kanske lite för noga för de flesta av oss, men de bidrar i hög grad till bilden av ön, och till bilden av drängen Carlsson, som kommer från Värmland och inte alls känner till skärgården. Känner sig läsaren lite dum inför alla olika sorters gräs och alla fågelläten, är det en dumhet som delas med Carlsson. Det är kanske inte så lätt att identifiera sig med honom, men skildringen av ön gör det lättare att förstå hans känslor, och därmed hans agerande. Strindberg visste vad han gjorde, och ibland blir det faktiskt vackert, med våra gängse sommarmått mätt, så också i Skärkarlsliv:

”Skyddad av bergväggarne för alla kalla vindar ifrån nordväst och sydost, ligger en gräsmatta så grön som nyuppkommen råg; och därnere går en röd ko och betar under de vita björkarne. Gräsmattan sträcker sig ner till en grå stuga, omgiven av en trädgårdstäppa, och ända ner till sjön, där hamnen ligger med båtbrygga, sjöbod, sumpkista och nät.
Detta är skräddarns!”

Detta är inte bara miljöskildring utan pekar också, som Lagercrantz önskade, framåt. Visst vill man gå närmare och hälsa på skräddaren, även om hans hem ser ut som en påbättrad högtorsmålning?

© Lilian Perme



Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se