Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Krönika om skrivande: 9
16 Feb 2007 Lilian Perme
Ämne och form II

När du har ett ämne att skriva om, och har bestämt dig för vilken form texten ska få börjar skrivandet – eller snarare planeringen av skrivandet.

Det finns många sätt att arbeta med en text, men en sak som alla författare har gemensam: omskrivningen. Det finns troligen inte någon, som börjar på rad ett, sidan ett och sedan skriver till sista punkten på sista sidan. Hur ser ditt skrivande ut?

Du kanske har tre hundra sidor osorterat berättande i lådan eller i datorn, och du vet att det är en roman, men inte hur du ska foga ihop den. Försök lägga allt i högar som du sätter en rubrik på, till exempel ”hemma”, ”1950-tal”, ”2000-tal”, ”mamma”, ”pappa”.

Har du en titel på romanen? Den kan hjälpa dig att lyfta fram det du vill ha sagt, även om du till slut ändrar den.

Även om du alltid skriver på dator är papper och penna bra redskap vid sidan om. Innan du börjar skriva kan du notera nyckelord för berättelsen, kanske göra en tankekarta där du länkar ihop människor, miljöer och platser i ett överskådligt mönster, eller bara noterar episoder och fraser som du tror att du kommer att få användning av. (Kom ihåg att allt du noterar inte måste rymmas i just den text du skriver nu, det skadar aldrig med ett litet lager att hämta ur vid ett annat tillfälle).

Små färgade lappar kan vara bra för att kort beskriva karaktärer och platser. Sedan kan man placera om dem och till exempel sammanföra olika personer på en viss plats vid ett visst tillfälle. En liten anslagstavla, eller en kylskåpsdörr med magneter, kan vara ett utmärkt arbetsredskap, när du komponerar din berättelse.

Skriver du om egna upplevelser, så kom ihåg vad som sades i krönikan om förhållandet till sanningen, det vill säga du kan låta personer träffas utan att de någonsin har mötts i verkligheten, om din text blir bättre på det sättet.

En anteckningsbok i fickan är också ett bra hjälpmedel, både i förberedelsearbetet och under skrivandets gång, liksom en liten bandspelare i bilen. Man får ofta nya idéer vid olämpliga tillfällen – och när man kliver ur bilen försvinner de lika snabbt, som man stänger av motorn.

Att börja en text. Det sägs att det finns förlagsredaktörer som inte läser mer än tio rader av ett romanmanus. Oavsett sanningshalten i detta påstående, måste man tänka på att fånga in läsaren snabbt i sin text. Att släpa läsaren genom stadsgator, eller snårskog, ett par sidor innan det händer något, eller innan en person uppenbarar sig, är ingen engagerande upptakt.

De muntliga berättarna kunde konsten att placera sin publik rakt in i händelsernas centrum – annars hade kanske åhörarna gått hem innan den egentliga berättelsen startade. Selma Lagerlöf hörde till dem som kring förra sekelskiftet behöll det greppet: ”Äntligen stod prästen i predikstolen”, börjar Gösta Berglings saga. Varför äntligen? Vem är prästen? Varför är det så anmärkningsvärt att prästen står i predikstolen? Vad har hänt? Så många frågor ställer sig läsaren genast, och är infångad flera timmar framöver.

Om man nu inte kommer på en genial början på sin text, vad gör man då? I stället för att riskera att aldrig kunna börja skriva i brist på en bra inledningsmening, kan man starta var som helst. Skriv det du för tillfället känner för att skriva, så länge det ryms inom det du tänker dig att romanen ska innehålla. ”En god författare kastar sig rakt in i arbetet, berättar historien och skriver sedan ändå om det första kapitlet så att det passar ihop med vad som råkat hända framöver,” skriver Göran Hägg i Författarskolan.

Det finns också ett par skrivarböcker som ger många tips om hur man kan komma igång. Bente Clods Skriv! Och Annika Burholms Den åttonde dvärgen hjälper oss att släppa loss fantasin och få fram idéer, som man inte visste att man hade. Bäst lämpar sig dessa böcker för en skrivargrupp, men varför inte dra in familj eller vänner i ett språkligt experiment, och låt dem beskriva till exempel en kvinna genom att gå igenom innehållet i hennes handväska, eller skapa en dikt genom att låta vart tredje ord börja på ”d”!

Ett annat sätt att starta kan vara att låna en inledningsmening ur en publicerad text – under förutsättning att du sedan plockar bort den och ersätter den med en egen! Enligt Göran Hägg skriven man ju ändå alltid om inledningen, när texten är klar!

I Pär Lagerkvists novellsamling Sagor, satirer och noveller hittar man inledningsmeningar som: ”Det blir blott ett helt kort besök.” ”När jag var bortåt tio år gammal, minns jag, tog far mig i handen en söndagseftermiddag och vi skulle ut i skogen och höra på fågelsången.” ”Alla har vi sett honom och ser honom nästan var dag.” Gissa hur många som skriver om nyhetsuppläsaren i Rapport, när man delar ut den meningen! Läser du Lagerkvists novell finner du en helt annan, och mycket mer tragisk karaktär.

Leta själv upp några startmeningar, som du kan ha till hands. De kan vara bra till mycket. Kom bara ihåg att ta bort dem ur texten, antingen genom att formulera om, eller genom att bara stryka. Att stryka är en klart underskattad del av skrivandets konst. Detta är ett lämpligt tillfälle att öva på den.

©Lilian Perme


Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se