Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Krönika om skrivande: 8
16 Feb 2007 Lilian Perme
Att bearbeta sina texter

I den från USA importerade skrivprocessmetodiken ingår följande moment: materialsamling, utkast, bearbetning av innehåll och form och publicering. Ibland används andra uttryck, men själva linjen är klar: Först samlar ihop material till sin text, sedan planerar man den och skriver utkast, så låter man andra läsa och framföra synpunkter, så att man kan bearbeta främst innehållet, sedan bearbetar man formen, till exempel ordningsföljd mellan stycken, styckemarkering, ordval och stavning. Slutligen läser man igenom och ”publicerar” sin text, vilket kan betyda att man läser upp den, mejlar den eller verkligen får den tryckt och utgiven.

Att Skrivprocessen har blivit så omdiskuterad beror inte på att den är en revolutionerande tanke för hur skrivande går till, för det är den inte, utan på att man i den svenska skolan traditionellt har arbetat på ett huvudlöst sätt med skrivande. Hur många gånger har du suttit i skolan och fått ett par blanka ark framför dig, en penna att skriva med och ett ämne att skriva om, i bästa fall kanske en lista på ämnen? Så gick det till när jag tog studenten.

Att den som inte var van att skriva fick skrivkamp var inte konstigt. Att förmaningen ”ni ska läsa igenom ordentligt innan ni lämnar in”, inte togs på så stort allvar var kanske inte heller underligt. Ingen hade talat om för oss hur författare och journalister arbetar. Länge levde svenska elever i den villfarelsen att professionella skribenter satte ett tomt ark i skrivmaskinen, började skriva på första sidan, och levererade en färdig artikel, dikt, novell eller roman.

Tack vare skrivprocessmetodens införande vet de som passerat skolväsendet de senaste femton-tjugo åren att skrivande måste förberedas, att det tar tid och att det får ta tid. Bearbetningen kan jämföras med vad som sker i ett kök: man slänger inte upp okokt potatis, ett stycke rått kött och några morötter på en tallrik och kallar det middag. Processen från råvara till färdig rätt gör maten ätlig, och i bästa fall aptitlig.

Hur gör du dina texter aptitliga? Läs dem högt, om du inte har någon annan åhörare går det bra med dig själv. Där du stakar dig är det sannolikt, att något är oklart i formuleringen. Du hör dina upprepningar. Du hör om repliker låter konstlade. Du hör om stilen har blivit som du vill. Du hör om texten hänger ihop, eller om något saknas.

En hängiven lyssnare kan bidra med fler synpunkter. Kom bara ihåg att som författare är du enväldig (tills du träffar på en förlagsredaktör). Ingen annan bestämmer vad du ska skriva. Däremot kan du få goda råd om hur du ska skriva, så att texten blir begriplig för den som inte känner till bakgrunden. Det är vanligt att man tar för mycket för givet, när man berättar någonting självupplevt. Jag har skrivit tidigare att man måste kunna stryka i sin text, men det händer förstås också att man behöver berätta lite mer, så att läsaren förstår varför saker händer, eller varför personerna reagerar så som de gör.

När vi håller på med innehållet kan det också hända att vi upptäcker att vi måste gå tillbaka till materialsamlandet. Fakta måste kanske gås igenom, fler fakta kanske behövs. Om uppgifter, som kan kontrolleras (vilket år kungen är född, hur långt det är mellan Falkenberg och Alingsås) är korrekta, så sväljer läsaren lättare större osanningar i texten!

Dags för formen? Se över stycke- och kapitelindelningen! Många texter vinner i spänst när ett stycke en bit in i texten placeras som nummer ett eller två. Kanske ska de första styckena till och med strykas? Det är inte ovanligt att man skriver sig in i sin egen text, värmer upp, innan man på allvar tar tag i sitt innehåll. In medias res – rakt in i handlingen – är ofta en god regel.


Om du håller på med en roman; är du säker på att ordningsföljden mellan dina kapitel är den bästa tänkbara? En kronologisk berättelse där allt sker i tidsföljd har en naturlig ordningsföljd, men det finns romaner som börjar med sista kapitlet för att sedan låta oss se hur vi kom dit, ett grepp som märkligt nog fungerar bra även i deckare. Vi vet vem mördaren är men fortsätter läsa för att få veta varför, hur och när! Biografier över döda personer fungerar på ungefär samma sätt.

Styckeindelningen är viktig för läsaren, men ibland svår för författaren. Var börjar en ny tanke? Vad hör ihop? Är man mycket osäker kan det ibland fungera att låta sista meningen i ett stycke flytta ner och bli första meningen i nästa. Då kopplas styckena till varandra och man undviker tankeluckor i texten. Ord som signalerar samband kan också vara bra: eftersom, därför att, på grund av, tack vare, trots detta…

Själva markeringen av stycken är också viktig. När man skriver manus gör man blankrad mellan stycken. Det underlättar sättningen. När du slår upp en skönlitterär text ser du däremot att styckena är markerade med indrag, precis som i tidningar. Det är lättare att läsa, och ser snyggare ut. Om du vill markera att någonting verkligt nytt kommer in i texten kan du se till att blankraden, eller kanske flera sådana blir kvar i den färdiga texten.

Repliker markeras med pratminus i kanten. Anföringstecken är vanligare i den anglosaxiska världen och förekommer mest i översatt litteratur. Undvik meningar som ”insinuerade hon, ”anmärkte han” – det ska framgå av repliken hur den ska uppfattas. Den ska också föra handlingen framåt. Kallprat ska bara finnas med, om det visar på en dålig relation mellan personerna, och då med måtta.

Är det svårt att stava? Använd datorns stavningsprogram, men lita inte på alla dess förslag. Ha en ordbok till hands också, och kontrollera det du är osäker på. Detta gäller även böjningsformer. Dessutom skrivs sammansatta ord alltid ihop, oavsett vad datorprogrammet påstår!

Korrekturläs! Man ser det man tror att man har skrivit, inte alltid det man faktiskt har skrivit, så ta hjälp med genomläsningen av ditt färdiga manus!

”I ångerns bittra stund kan en författare gripas av tvivel på hela sitt författarskap och konsekvenserna blir förödande/…/ Det är knappast förvånande att Kafka bad sin gode vän Max Brod att förstöra allt han hade skrivit…”, påpekar Joyce Carol Oates. Om det, efter allt bearbetande, börjar kännas så, är det nog bra med en god vän, vars omdöme man litar på.
”Det finns legitima skäl för var och en som blir författare.” (Ivar Lo-Johansson i Till en författare). Men alla texter, utom möjligen små gudabenådade dikter, måste bearbetas innan de når sina läsare.

© Lilian Perme



Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se