Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Krönika om skrivande: 3
16 Feb 2007 Lilian Perme
I Varför blir man författare?

Har du frågat mekanikerna på bilverkstaden varför de lagar bilar? Har du frågat din tandläkare vad som får honom eller henne att vilja laga tänder? Har du frågat en författare varför han eller hon skriver böcker?

Så här skriver Olof Lagercrantz i Konsten att läsa och skriva om varför man skriver:

Ära och pengar? Naturligtvis! /---/ Men jag tror att skrivandet är ett medfött behov hos vissa människor liksom att det finns situationer, då skrivande blir nödvändigt och oundvikligt. /---/ Det finns folk som skriver för att rädda livet.

Under en tid har jag läst en hel del böcker där författare skriver som författande; sitt eget, och i största allmänhet. Många berättar om hur de började, och det är kanske delvis där svaret på frågan varför de blev författare kan sökas. Barndomens fascination för bokstävernas magi tycks förena de flesta skrivande människor.

När börjar en människa skriva? Kanske finns det lika många svar som författare? De flesta av oss har nog en aning om hur det började. En och annan kan till och med pricka in dag och tid. Gemensamt för många är att diktandet eller berättandet startade någon gång i barndomen. Själv dikterade jag sagor, som min mamma fick skriva ner, långt innan jag själv kunde skriva.

Att färdighet i skrivkonst inte är en förutsättning för diktandet vet vi; Homeros kunde inte skriva, inte islänningarna i tidig medeltid heller. Ändå är deras nedtecknade texter klassiska förebilder för århundraden av litteratur.

Hur började ditt skrivande? Minns du hur det kändes? Kommer du ihåg vilka förväntningar som väcktes? Vad har fått dig att fortsätta att läsa och skriva? Det skulle förvåna mig mycket om du svarade på frågan ovan, att du läste för att du var tvungen och att du skrev för att du måste.

Någonstans mötte du språklig lust. Någon gång har du stött på språkligt motstånd, och ibland har du känt en svindlande glädje över att hitta ett ord, en fras eller ett uttryck. Du har lyfts från marken och känt kraften i språket. Du har antagligen också erfarenhet av hur märkvärdigt svårt det kan vara att kommunicera med andra, att förstå och bli förstådd. Har du diskuterat detta med någon i din omgivning? Att samtala om språket, och om det man skriver är en viktig del av skrivandet. Skrivarböckerna, och de är många idag, är en del av detta samtal.

Man kan bara spekulera om anledningen till att många frågar författare varför de skriver. Kanske tycker frågeställaren att det inte är något riktigt arbete, och vill veta hur författaren rättfärdigar sitt val, eller kanske misstänker han eller hon att författarskapet är någonting mystiskt, som har nått författaren på outgrundliga och spännande vägar – och vill veta vilka dessa är. Vilken orsaken till frågan än är, så visar den att författarskap inte anses vara någon riktigt normal sysselsättning. Det är knappast heller någonting man blir rik på, oavsett vad Lagercrantz säger. Undantag finns förstås, men även om de rika författarna har många läsare, ses de ofta lite över axeln. Författarskapet ska nog, i allmänhetens ögon, vara lite av ett kall, ett inre tvång och inte ge alltför stor belöning.
Frågan kan förstås också besvaras med att författaren har någonting viktigt att säga till sina läsare. Egentligen är det detta, som är drivkraften bakom seriöst skrivande, oavsett om det är skönlitteratur, journalistik eller faktatexter man skriver.

Det finns fler svar, till exempel att författaren alltid har skrivit, till exempel dagbok – vilket många andra också har gjort, utan att bli författare – att han är förälskad i ord och tycker om att formulera sig, att han vill undersöka vad man kan göra med en text, att han alltid har tyckt att författare verkar leva ett bra liv, att författarskap kan utföras var som helst och att man därför kan välja att bo där man trivs bäst, att man blev ombedd att skriva någonting och att det hela sedan rullade på, att man råkade få en text publicerad som ung och sedan fortsatte – kanske i brist på idéer om vad man annars skulle göra. Det allra vanligaste svaret är dock, att det inte fanns något alternativ. Författaren var tvungen att skriva. Och detta trots sexton refuseringar och en ekonomi på gränsen till ruin.

Det krävs kanske besatthet eller en smula galenskap för att bestämma sig för författarbanan. De flesta blir aldrig rika. De flesta glöms bort ganska snart.

Den kanadensiska författarinnan Margaret Atwood, skriver i Att förhandla med de döda, att vi i västvärlden föds in i samhällen där det redan finns meningar om hurdan en författare ska vara, och att dessa föreställningar påverkar oss oavsett om vi gör uppror mot dem eller ej.

Bokens titel syftar, enligt författarens egen åsikt, på att författarskap till stor del handlar om rädsla för den egna döden, en tanke som hon återfinner hos många författare, bland andra Tjechov. Vad som blir kvar av en författare är rösten, orden som författaren en gång formulerade.

Joyce Carol Oates har skrivit en bok som heter En författares övertygelse. I den har hon formulerat sig så här:

Jag tror att det konstnärliga skapandet är människans viktigaste uttrycksmedel.
Jag tror att vi längtar efter att överskrida det enbart ändliga och förgängliga, att vi
Vill ta del av det mystiska och gemensamma som kallas ”kultur” – och att denna längtan är lika stark som fortplantningsdriften.
Genom det lokala eller regionala, genom våra enskilda röster, verkar vi för att skapa konst som talar till andra som inte känner oss. Genom det direkta tilltalet skapas en oväntad förtrolighet.
Den enskilda rösten är den gemensamma.
Den regionala rösten är den universella.

Detta korta citat är mer innehållsrikt än man kanske först ser. Det är anspråksfullt. Det säger oss något om konstens gränsöverskridande kapacitet.
Eftersom jag är lärare ligger det nära till hands för mig att ge läxor. Det ska jag inte göra här, men tänk gärna på vad Joyce Carol Oates säger, och på varför du själv skriver – det är lättare att få tid, ta sig tid, ge sig tid när man kan motivera det med ”därför att”.



Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se