Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Krönika om skrivande: 2
16 Feb 2007 Lilian Perme
Författare om författande
II Måste författare läsa böcker?

Den som vill skriva en bok funderar nog över vad som gör en människa till en god författare. Standardsvaret, om man frågar verksamma författare, är att man ska läsa mycket. Är det ett bekvämlighetssvar, eller ligger det någonting i detta påstående?

Om det var alldeles sant så borde väl alla svensklärare, litteraturkritiker och bibliotekarier vara lysande författare, såvida dessa yrkesgrupper inte alls läser så mycket som de ger sken av. Man kan kanske påstå, att de flesta av dem kan skriva något bättre texter än genomsnittsbefolkningen. De har lärt sig hantverket, och några få är mycket skickliga.

Vad skiljer då en litterär text från välskriven bruksprosa? Svaret är: det samma som skiljer ett skickligt utfört hantverk från ett konstverk. Detta är ett kort svar på en mycket svår fråga, för följdfrågan blir förstås: Vad är konst? Om vi tänker i bild, tror jag att vi har ganska lätt att se det. Den lilla röda stugan vid sjön, omgiven av vårljus grönska och med en blå himmel där vita molntussar mjukt rullar fram är fin – på sitt sätt, men står vi framför en målning av Leonardo da Vinci, Rembrandt eller Manét ser vi skillnaden. De stora målarna är inte bara hantverkare med god blick, de avbildar inte, de tolkar det de ser, de får oss som betraktar deras verk att se mer än bara en bild. Människor och natur får liv.

I text är detta ibland svårare att beskriva, men har du läst bara ett par sidor ur Hemsöborna, varit med på madame Flods och Carlssons bröllop, med exploderande ölflaskor och nedspydd brudsäng, så har du varit där. Du har varit i litteraturen när den ger liv, gestaltar personer och miljöer i stället för att bara återberätta en händelse. Har du stått bredvid Marianne Sinclair, när hon bultar på porten till sitt hem i vinternatten, utan att bli insläppt, så har du med Selma Lagerlöfs hjälp känt och tänkt det samma, som hennes litterära gestalt i Gösta Berlings saga.

Vad säger då författarna själva om sin läsning? Vad har präglat dem, lockat dem att bli författare, och kanske gett dem stöd i sitt författarskap?

Selma Lagerlöf själv berättar i sitt tacktal, när hon tar emot Nobelpriset, om alla de författare hon mött; dem hennes pappa högläste och citerade, dem hon själv läste, och dem hon träffade. Hon formulerar det som att hon bär på en stor tacksamhetsskuld, väl medveten om läsningens betydelse för författarskapet..

P C Jersild, en av de första i Sverige, som gav ut en bok om sitt eget skrivande, Professionella bekännelser (1981), berättar om läsandets betydelse för den som vill bli författare.

… under en period hade jag för mig att den som själv vill bli författare skall läsa så litet som möjligt för att inte bli påverkad. /---/ 1956 hade jag börjar betvivla den tesen: kanske var det i stället så att man måste igenom det andra har skrivit, smälta det och sedan stiga fram som en egen, originell författare.

Han berättar sedan att Staffan Björks Romanens formvärld blev hans lärobok. Den boken kan fortfarande rekommenderas, även om den inte ser så lättläst ut idag. Stil och romanteknik behandlas iden, och författaren använder svenska litterära verk som exempel.

P C Jersild berättar också om hur han kopierar några författares sätt att skriva i mer eller mindre lyckade försök att åstadkomma något eget. Detta kan verka märkligt, eftersom originalitet sedan 1800-talets början har varit eftersträvansvärt, till och med nödvändigt, för den som vill göra genombrott som författare. Som utbildning i skrivande fungerar det däremot bra. Man breddar sig språkligt genom att öva sig på att skriva på sätt, som man annars inte hade kommit på att pröva.

Göran Hägg visar på läsningens betydelse, genom att lyfta fram exempel i sin bok Författarskolan. Bland annat finns en lista över några romaner av svenska författare, som han tycker att man kan läsa för att de ger ”prov på skicklig berättarteknik”. Man kan läsa stycken ur böcker. Då handlar det inte om helhetsintryck, utan om att lära sig enskilda detaljer i skrivandets konst.

Att exemplifiera sina resonemang kring skrivandet genom att citera ur romaner och noveller, är en metod de flesta, som skriver om författarskap, använder sig av. Så är bland annat Lars Åke Augustssons böcker, bland andra den senaste som heter Lust att skriva, rikligt försedd med ganska långa kommenterade citat.

Betydelsen av att läsa kan alltså ses ur olika synvinklar, dels handlar det om läsintresse och läserfarenhet, som gör den skrivande förtrogen med hela genrer, så som romaner och noveller, eller dikter. Man får kunskap om hur texter kan komponeras och varieras kring sitt tema, så att läsaren fängslas av texten. Dels handlar det om att läsa lösryckta bitar ur texter, för att studera hur sådant som dialog, beskrivning, stil och rytm kan brukas för att ge liv åt framställningen.

Nu är det Joyce Carol Oates tur att bidra med sina erfarenheter. I En författares övertygelse berättar hon livfullt om sin första läsupplevelse: Lewis Carrolls Alice i underlandet. Hon säger att hon gav sig ”huvudstupa ner i kaninhålet” tillsammans med Alice, och att hon kanske aldrig har kommit tillbaka helt och hållet från det underland som mötte henne där. Sin ”lekfullhet och morbiditet” i poesin, tror hon sig har fått från Carroll. Hon kan för övrigt fortfarande många av hans verser utantill. Oates talar om den magi orden utövar på barnet, och att barn fascineras av dikt, utan att bekymra sig om vad som är ”riktigt” eller inte.
Vad kommer du ihåg från din barndom?(Det är tyvärr så, att när vi blir läskunniga behöver vi inte så mycket utantillinlärning längre.) I skolåren hörde jag någon säga, att det man kan utantill är en ovärderlig skatt, och gick hem och slog upp första bästa rimmade dikt – de är lättast att lära in. Det jag då lärde mig – och som sitter kvar än i dag – kunde ha varit mer givande, utanför nutida förnuft är det dock:

Kung Karl, den unge hjälte,
Han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd från bälte
Och bröt i striden fram.

Du, som läser detta, kan säkert något roligare, mer tidsenligt eller kreativt nyskapande. Skulle det kanske vara god språkgymnastik att återuppliva de gamla ramsorna och rimmen – och att försöka hitta på några nya? Tänk, att få ställa ryggsäcken med språkregler ifrån sig en stund, och bara släppa loss bokstäver och ljud och bjuda upp till dans!

Olof Lagercrantz är inne på samma tankar i Konsten att läsa och skriva, när han berättar om de barnkalas där han underhållit de små gästerna med sin morfar Hugo Hamiltons nonsensrim. Han menar att det inte har någon betydelse att där finns ord som barn inte förstår, och får avsluta denna krönika: ”Var och en borde äga några formler och rim som fungerar utanför förnuftet.”


Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se