Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Krönika om skrivande: 1
16 Feb 2007 Lilian Perme
I a Författare om författande

De böcker jag kommer att hämta tankar ur, och presentera utifrån ett visst tema kommer dels från den svenska, dels från den engelskspråkiga världen.

Bland svenska författare, som har skrivit om skrivande, finns bland andra Ivar Lo-Johansson, Olof Lagercrantz, Lars-Äke Augustsson, P C Jersild och Göran Hägg. Det finns även kvinnliga författare som Maria Küchen och Lena Holst.

Från engelskspråkiga länder kommer till exempel Joyce Carol Oates, Stephen King (USA), Margaret Atwood (Kanada), och den svenska USA-korrespondenten Viveka Vogel, som har publicerat många författarintervjuer. Kurser i Creative Writing har funnits i flera decennier på andra sidan Atlanten, och är en förklaring till att så mycket skrivarlitteratur har publicerats där.

Till detta kommer att det i en del litterära verk finns reflektioner kring författarskap och skrivande, och från bland andra Torgny Lindgren, Göran Tunström och Bodil Malmsten hämtar jag sådana tankar.

Försök med ett århundrade heter Göran Tunströms postumt utgivna bok, som skulle ha blivit en roman om 1600-talet. Boken innehåller skisser, anteckningar och en del texter, som troligen är färdiga, eller så nära färdiga som texter kan vara, innan en roman är klar. För den som vill undersöka en skrivprocess är boken en värdefull källa. Här finns upptäckariver, återvändsgränder, tillfälliga utflykter i författarens liv – det som pågår medan skrivandet sker – och genomarbetade beskrivningar, framför allt av personer, såväl historiska som fiktiva.
I boken finner man ett par sidor om Dostojevskijs kamp med skrivandet, en kamp som handlar lika mycket om brist på pengar och arbetsro, som på problem med att få fason på personerna och deras inbördes förhållanden.

”Från augusti till december 1867 tycks Dostojevskij ha letat efter sin roman snarare än skrivit på den. Han genomgick åtminstone åtta olika planer med många variationer i varje plan. Han förstörde vad han skrivit, han började om. Hur känner jag inte igen mig i hans tvekan? /---/ det är genom tekniken, genom de ändlösa experimenten med karaktärer och situationer, som han fann sitt ämne.”
(sid 213)

Är det inte trösterikt att höra en av Sveriges största författare skriva så om en av världslitteraturens stora? Ingen har fått något gratis. All skrivande är hårt arbete. Att skriva och skriva om är vardagsslitet, medan visionerna och de goda tankarna kommer mer som gåvor, ofta oplanerat och överraskande. Själva idén till en text kan komma klivande runt ett gathörn, eller i en dröm. Skrivprocessen består i att ge den en levande gestaltning och en språklig form, som gör att läsaren kan ta den till sig.

På sidan 61 beskriver Tunström ett typiskt författarbeteende. Han åker tunnelbana i New York, när han får syn på en man som skriver i ett block. Han upptäcker att mannen skriver både korta och långa rader, och att texten är strofindelad. Så gick skrivandet till:

”Jag såg /---/ att han stundtals i ett enda svep undfägnades med en hel strof, stundtals satt länge med pennskaftet mot läpparna innan han strök över ett ord och ersatte det med ett nytt, eller med en klammer föste ett annat till en mera upphöjd plats inom en menings landskap. Kort sagt han arbetade så som poeter plägar arbeta.”

Också denne okände poet arbetar alltså på samma sätt som romanförfattaren, som skriver hundratals sidor. All text bearbetas. Det finns ingen som sätter ett papper i skrivaren och slår två tusen nedslag på tangenterna och sedan sitter med en färdig, fullt utvecklad, mästerlig A4-sida framför sig.

Med den kunskapen i bagaget ger vi oss nu ut på en resa i litteraturens värld tillsammans med de författare jag har nämnt ovan, och med några till som dyker upp under resans gång. Vi återkommer till handling, gestalter och miljöer i ett annat sammanhang, och stannar nu vid texten som helhet.

Förstår läsaren vad det står i texten? Överskattar jag läsarens intelligens, och kräver att han ska räkna ut vad jag menar, utan att jag har gett tillräckligt många ledtrådar? Har jag alls tänkt på att läsaren finns, på att han inte känner mig och att jag inte känner honom?

Har jag tvärtom skrivit läsaren allt på näsan, så att han blir uttråkad redan efter en sida? Olof Lagercrantz ger i Konsten att tala och skriva rådet att stryka i det man skriver. Han påstår att det är värt försöket att stryka varannan mening.

Pröva gärna det! Det är sant att de flesta texter mår bra av att bli nerstrukna. Koncentration hjälper ofta läsaren, och det som hjälper läsaren underlättar för författaren att bli förstådd.

Göran Hägg talar också om hur viktigt det är att läsaren känner att han har grepp om situationen och känner sig smart, i varje fall smartare än huvudpersonen i boken.

”Hemlighållande av sammanhang och fakta för personerna (men inte för publiken) /…/ är en förutsättning för ”dramatisk ironi” – repliker och handlingar får en annan betydelse i ljuset av vad vi vet ska komma. Den ironin förhöjer naturligtvis spänningen och tragiken (eller komiken) i lika hög grad i romaner och i noveller som i scendramatik.” (sid 30)

Om du har varit på barnteater förstår du precis vad Göran Hägg menar. Barnen brukar ropa ”akta dej” till skådespelarna, när de håller på att utsätta sig för en fara, som redan är uppenbar för publiken, men inte för rollfigurerna på scenen.

Vem vet vad? är en användbar fråga medan skrivandet planeras.

Slutordet den här gången blir: Vi måste hjälpa läsaren! Bearbetning, eller omskrivning, är författarens mest omfattande syssla. Det är ingen garanti för att läsaren ser texten så som författaren har tänkt sig, men det är (förhoppningsvis) en garanti för att läsaren orkar igenom den, så att det skapas möjlighet för läsaren att tolka den, minnas den och kanske uppskatta den. Det är bra att ha en provläsare, någon som inte ”vet” hur det var, om du skriver självbiografiskt, utan någon som bara läser texten som text, och då kan reagera på tankeluckor och vaga uttryck. (”Vet” återkommer jag till i en krönika om litteraturen och sanningen).

copyright: Lilian Perme


Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se