Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Krönika om skrivande 13
26 Mar 2007 Lilian Perme
Skrivkramp och inspiration

Man kan inte vänta på inspiration. Tänk om den aldrig kommer! Man kan inte heller skriva, när ingenting trillar fram, hur man än vrider och vänder på sina tankar.

Det finns sådant som kan sätta fart på skrivandet. Hos Bente Clod i Skriv! och hos Annika Burman i Den åttonde dvärgen finns många bra igångsättningsövningar. Det finns också enkla knep, så som att skriva det senaste ordet om och om igen, tills man plötsligt börjar skriva igen. Man kan ta fram ett föremål och börja skriva om det. En sten, en gammal nyckel, ett smycke eller ett plagg, något man på måfå plockar upp ur en verktygslåda kan vara till hjälp. Tänk på alla minnen, som kan plockas fram ur tygbitarna i ett lapptäcke, eller trasorna i en trasmatta!

Misslyckade utkast, småtexter som aldrig blev något, kan också vara bra som inspiration. Om gör några av övningarna i den här boken, kommer du också att ha skaffa dig ett lager av idéer. Återbruk kan vara bra i litterära sammanhang. Så här skriver P.C. Jersild i Professionella bekännelser:

Den 13 augusti satte jag mig ned och skrev en roman med arbetsnamnet ”Barnens ö”. /---/ Mycket av materialet kom från den skrotade ”Själarnas pilgrimsgång” och den odöpta romanen om de tre kvinnorna. Genom att inta en elvaårings perspektiv fick jag tillbaka livslusten och berättarglädjen.

Om en speciell sorts skrivkramp skriver Gail Goodwin i Inspiration:

…det som plågade mig var en lömsk form av skrivkramp som personer med min flitiga, ambitiösa läggning lätt drabbas av: tomhet förklädd till ordrikedom. Och jag hade gjort mig skyldig till mer än hundra sidor på en ”roman” innan jag insåg att de personer jag skildrade inte hade någon anledning att vara i samma bok.

På natten drömmer hon sedan om en period i sin ungdom, då hon vistades i England, och ur det minnet växer en annan berättelse. ”Dagen därpå började jag skriva. Därför att jag ville skriva för att minnas och förstå, inte därför att jag tyckte att jag borde skriva.” Hon söker sin historia det material som växer fram, och finner till slut berättelsen om Mr Bedford, som en gång betydde mycket för henne.

Att fånga repliker på gatan eller bussen, att minnas citat, att referera till texter man läst, att låta sig inspireras av väder, känslor, traditioner - allt är möjligt. Samlandet på ord på lösa lappar och i anteckningsböcker är en trygghet, när flödet sinar och orden stoppar upp, eller glider iväg utom räckhåll, i egna banor. Läsning av goda och dåliga böcker kan också väcka tankar, liksom bläddrandet i gamla album, eller en rundtur på nätet.

Jag kom till New York, där böckerna finns, för att få skriva min egen. Men man ligger på rygg. Man kan inte, men man vet. Den berättelse som skall göra alla andra berättelser överflödiga, dansar inuti huvudet. Suget mot skrivmaskinen är oemotståndligt, ja, jag ser mig sittande där, som en fontäns skummande centrum, upp flyga orden. (Göran Tunström i Försök med ett århundrade.)

”Upp flyga orden/tanken stilla står” skrev en gång Tegnér. Det är alltså en skärva intertextualitet, som Göran Tunström här ger oss. Intertextualitet - mellantextlighet, det vill säga andra texter gör sig påminda och sätter sin prägel på det vi skriver. ”Intet är som väntanstider”, kanske du har suckat någon gång, i väntan på att orden ska komma. Då citerar du, som du säkert vet, Erik Axel Karlfeldt, men hans dikt handlar om naturen: ”vårflodsveckor/knoppningstider”.

Skapandet är svårfångat. Det ställer sina utövare inför samma problem, oavsett på vilken nivå konsten skapas. Det kan kanske vara något att minnas nästa gång mästerverket inte vill låta sig formuleras?

Tålamod, tid och ett evigt försökande, så kommer texter till. I den färdiga texten, ska det se ut som om processen hade varit enkel. Tanken ska vara klar. Texten ska förefalla genomsiktlig, men ändå dölja djup att utforska. Läsaren ska aldrig ana i vilka grumliga vatten författaren har simmat för att hitta dessa skimrande ord. Så får läsaren inte heller del av den goda inspirationens ljus, när den någon gång infinner sig.

”Visst kan jag må dåligt när jag skriver. Men jag mår nästan alltid sämre när jag inte har något skrivande att tänka på.” (Lars Åke Augustsson i Lust att skriva).


Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se