Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Förlagets historia, del 1
21 May 2007 Göran Lundin
Ord&visor fyller 15 år i år. I vissa sammanhang känns åren som fallna dominobrickor – man minns dem bara som något passerat, där det ena året vält det andra över ända. I andra sammanhang finns det för varje gånget år tydliga händelser som hjälper en att minnas – och som också får tiden att framstå som lång och slingrande. Jacek Korun, en av den polska demokratins förgrundsgestalter och initiativtagare till KOR - som i sin tur gav upphov till Solidaritet – skrev i sin bok ”Mitt Polen”, om sin tid i fängelse: att tiden då släpade sig fram och att strafftiden kändes oändlig, men i efterhand upplevdes som något kort och flyktigt.

Min tid med Ord&visor känns väldigt lång. Som om jag i själva verket hade tillbringat hela mitt liv med förlaget. Före Ord&visor - ingenting. Efter Ord&visor - allting. Det säger en del om hur det varit. Spännande, innehållsrikt och aldrig en dag tråkigt. Ofta en djävulsk massa jobb och ibland nagelbitare och magsårsframkallare, men av någon anledning har jag hållit mig frisk hela tiden. Det tror jag beror på glädjen jag innerst inne hela tiden känt.

För några år sedan var jag nära att kasta in handduken, men nya medarbetare fick mig på andra tankar. Förlaget har ju inte bara inneburit utgivning av andras böcker, utan också av mina egna. I själva verket var det så det började: ett förlag för två förlagslösa författare. Jag och kollegan Göran Burén i Umeå.

Idag är Ord&visor ett respekterat förlag, som det skrivs mycket om i media. Det är ordning och reda, utom på en punkt: manushanteringen. En dag ska vi ta itu med den också. Men så här i jubileumsdagar kommer jag mest att tänka på dråpliga händelser, som – när de inträffade – inte var fullt så lustiga. En har jag berättat om i Entusiasternas väg: då jag tvingas ”rulla” pärmarna på min bok ”Möte med frälsaren”, över en hushållsrulle, sedan bokens pärmar börjat slå sig. Ettusentvåhundra böcker. Det var bråttom, eftersom jag sålt in nästan hela upplagan i förväg. Jag minns att jag hade rejäl träningsverk i händerna efteråt och händelsen bidrog också till att en produktionschef på tryckeriet i Ryssland fick sparken.

En annan, sällan berättad, händelse inträffade för några år sedan. Boklagret låg då till största delen i källaren till ett äldre bussgarage på Skelleftebuss – bussföretaget jag sedan många år också arbetar på. Utrymmet disponerade jag gratis - det var en stor fördel, och uppvägde med råge att jag var tvungen att själv bära varenda bokpaket upp och nedför trapporna. Genom åren har det blivit åtskilliga ton. Jag kommer förresten ihåg en natt, när jag återvänt från S:t Petersburg med buss och höll på att lossa böcker; då dök Margot Lindgren upp i natten i en egen buss och tiggde till sig en praktikplats på förlaget. Tyckte hon verkligen att det såg kul ut, det jag höll på med? Margots praktik kom sedan att vara i tio år …

Nåväl, några veckor efter en leverans av nya böcker, skulle jag ner i källaren och hämta upp paket. För att komma in i lagret måste man öppna en ståldörr och sedan treva sig fram till andra änden av utrymmet, där lysknapparna sitter. Men innan jag hann ta första klivet över tröskeln, anade jag ett blänk framför mig, i skenet från lampan i trappen. Jag tvekade en stund och böjde mig sedan ned. Mycket riktigt: det stod vatten högt upp i hela det stora källarplanet. Boklagret låg i andra änden, men det krävdes ingen större fantasi för att sätta mig in i hur mina böcker hade det.

Jag gick upp igen, för att försöka hitta ett par stövlar. Några av färdtjänstens chaufförer, som har sitt fikarum i samma byggnad, fanns på plats. Jag klev in och förklarade situationen. En av dem, Lennart Johansson, som för övrigt följt med en gång till Ryssland, fann genast på råd:

- Jag har min kanot därnere. Du kan ta den. Den står till vänster, innanför dörren.

Jag gick ner igen, tog av mig skorna, och lyckades dra till mig kanoten. Sedan stakade jag mig bort, först till lysknapparna, och sedan till boklagret. Det var en underlig känsla att åka båt till böckerna, men egentligen var det något mycket logiskt i Ord&visors historia, där det omöjliga är det möjligas konst.

En del av böckerna stod inte på pall och åt dem var det inte mycket att göra något åt. Men det mesta hade faktiskt klarat sig, tack vare att golvet lutade uppåt och vattnet inte nått ända upp. Jag steg ur kanoten och i det iskalla vattnet började jag sedan flytta böcker. Det var flera timmars jobb, men jag var ändå tacksam – det hade kunnat vara betydligt värre.

Försäkring undrar någon – nej, något försäkringsbolag hade jag inte vågat ta ner i den ogästvänliga källaren.

Idag tänker jag på kanotfärden när arbetet går tungt och utmattningsdepressionen fladdrar under ögonlocken. Utan episoder som den, skulle åren bara varit som Koruns fängelsevistelse!



Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se