Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Förlagets historia del 5
26 Jun 2007 Göran Lundin
HAN SKRIVER NORRLANDS HISTORIA

Varje län, varje landsdel, har sin dominerande historieskrivare. Ibland är de flera som slåss om tätplatsen. Olof Hederyd är, i mina ögon, Norrbottens och framförallt Tornedalens nummer ett i det avseendet. En del av hans böcker når också upp till en nivå, som gör honom till en svensk författare av stora mått. Hans främsta verk är utan tvekan Jockim Mikkelson erövraren. En äventyrare och nybyggare, som fick ge namn åt Jockfall i Kalixälven. Denna bok kom ut som ett gemensamt projekt mellan Olofs eget förlag Birkkarlens förlag och Ord&visor, 1995. Det var början på ett fruktbart och spännande samarbete som kom att sträcka sig över flera år. Under tiden såg böcker som "Två Systrar", "Strid strömmar Torneå älv" och "Genom Eld och vatten" dagens ljus, alltid proppfulla med historiska fakta och tidsmarkörer. Olof hade en unik förmåga att gräva fram ovanliga människoöden och göra läsvärda och historiska romaner av dem.

Vid sidan av detta skönlitterära arbete, skrev Olof om Tornedalens och Haparandas historia i flera särskilda volymer, där han inte bara ansvarade för text, utan också såg till att gräva fram unikt bildmaterial.

Olofs skrivartalanger blommade ut sedan han pensionerats från sitt lärarjobb. Inför varje bok plöjde han igenom mängder av historiska skrifter och dokument i arkiven och gjorde livet surt för bibliotekarier och arkivarbetare. Han var en mästare att gräva fram handlingar, som ingen visste att de ens existerade. Hans historiska intresse förde honom ut på åtskilliga föreläsningar och renderade honom också titeln som hedersdoktor vid historiska fakulteten vid Umeå Universitet.

Hans böcker tryckte vi i Ryssland och det hade han inget emot - hans historiska kunskaper tog inte slut vid Sveriges gränser och Ryssland intresserade honom också i högsta grad. Jag minns en natt då jag kom med en buss från S:t Petersburg på väg till Skellefteå. I bagageutrymmet hade vi en av hans titlar och vid två-tretiden på natten drog jag i handbromsen utanför hans hus i Vuono. Jag hade passagerare med mig också, bland dem en handfull ryssar. Det var juni och dagsljus trots den sena - eller tidiga - timmen. Med oss var bland annat en äldre rysk kvinna som är mamma till min ryska granne. Tillsammans bar vi in bokpaketen och hon jobbade väl mest av oss alla. Olos böcker var tjocka och han sålde oftast ett par tusen av varje titel. Det blev ett bra "nattverke" innan vi var färdiga. Sedan bjöd Olof och hans hustru på ett riktigt gott fika innan vi fortsatte.

Olof hade i mina ögon all anledning att vara tillfreds med sin ställning som historisk sakkunnig och etablerad, norrbottnisk skildrare, men han grämde sig - och grämer sig kanske fortfarande - över ett uteblivet, nationellt erkännande. Vi diskuterade det ofta, men riksmedia intresserade sig - och intresserar sig i allt högre utsträckning - för andra typer av författare. En pensionerad historielärare, väcker föga upphetsning i den kommersiellt styrda medievärlden. Jag brukade, lite på skämt, trösta honom med att en del författare inte får sitt erkännande förrän efter sin död. Men då blev Olof ofta förbannad. Han tyckte att han gjort sig förtjänt av det för länge sedan.

Olof jobbade, trots allt researcharbete, snabbt. Han skrev sina tjocks böcker på några månader. Ibland gick det för fort. Gestaltningen kunde bli lidande, och hans mestadels imponerande, arkaiserande berättarstil kunde stundtals kännas överlastad. Jag försökte komma med synpunkter, men Olof var inte alltid hågad att lyssna. Så småningom började han ge ut sina böcker på eget förlag igen och i samma, imponerande tempo. Minst en bok om året. Jag läste och kommenterade några av dem som god vän och beundrare, men utan några synbara resultat.


Några av de äldre titlarna gav han ut i pocketversion. Han hade byggt upp ett abonnemangssystem på böckerna, ungefär som en bokklubb. Resten åkta han runt i sin Mercedes och krängde.

Efter en tid skar det sig rejält mellan oss. Det var framförallt mitt eget fel, Olof kände sig besviken över att jag inte förmådde träda fram och ge Olof det erkännande han var så förtjänt av. Jag försökte svara att en bokförläggare ofta är maktlösare än författaren själv, men jag kunde naturligtvis ha gjort bättre. Han kände helt enkelt att jag svek honom. Idag är han fortfarande fullt verksam som författare, trots att han fyllt åttio. Jag läser inte längre varje bok han ger ut, men jag är säker på att de alla bidrar till att fylla ett viktigt, historiskt tomrum, och som en dag kommer att rendera honom hederstitlar på löpande band - även om det sker postumt.

En egocentrisk tjurskalle skulle en del säga, men själv är jag full av beundran för dessa mullvadar och detektiver, som ägnar år av sitt liv åt att göra historien levande.

Göran Lundin


Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se