Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Förlagets historia del 6
02 Jul 2007 Göran Lundin
Under ett styrelsemöte på Ordfronts förlag meddelade förlagschefen Dan Israel att ekonomin var kärv och att all skönlitterär utgivning skulle stoppas på obestämd framtid. Året var 1991. En bok som ströks från utgivningslistorna var min egen roman ”Den haitiske trollkarlens son”. Jag hade bara något år tidigare fått mycket fina recensioner för min roman ”Guldmakarens hemlighet”, och såg min egen litterära framtid utstakad, med denna min sjätte roman.

Dan Israels besked kom som en kalldusch – den värsta i hela mitt vuxna liv. Jag lämnade styrelsemötet och vandrade under åtskilliga timmar planlöst omkring i Stockholm– mitt flyg tillbaka till Skellefteå gick inte förrän sent på kvällen.

Under den tiden hann jag tänka igenom ett och annat – dels beslutade jag mig för att arbeta om romanen helt och hållet, dels tog idén om att starta ett eget förlag fastare form. ”Den haitiske trollkarlens son” skulle ut, till varje pris.

Göran Burén i Umeå, hade också en roman färdig. Hans första, ”Vårflod”, som handlade om skogsstrejken 1975, hade kommit ut på Ordfront och sålt mycket bra, men nu insåg även han att loppet var kört på det förlaget. Vi brukade träffas regelbundet på någon krog i Umeå och utbyta tankar och erfarenheter, och nu inriktades diskussionen på den konkreta idén – när och hur skulle förlaget sjösättas?

Jag hade fått en del kontakter i Ryssland, efter några charterbussresor dit – med mig själv som chaufför – och jag visste att det var billigt att trycka där. Men hur få böckerna genom järnridån?

- Jag tycker att förlaget ska sjunga ut ordentligt, sa jag. Det ska vara ord och inga visor. Nej, förresten, det ska vara ännu vassare: Både ord och visor!

Därmed var förlagets namn klart. På min datamaskin hemma, en PC med en processor på 4 mhz,, ritade jag upp en förlagslogga: en penna med en droppe blod ytterst på spetsen. Jag hade Graham Greenes ord ”En författare är inte så maktlös som han vanligtvis känner sig – även en penna kan rispa blodiga sår” ringande i öronen.

Vi åkte till Ryssland och träffade vår tryckerikontakt: en viss Sergej Radvanetskij, som snart skulle bli en personlig vän. Sergeij drev vid denna tid ett litet källarförlag i Glasnosts och Perestrojkans anda.

Det var tur att vi fick hjälp av kunniga personer i vår omgivning när vi satte igång att designa våra böcker - vi visste helt enkelt inte ett enda dugg. Vi var vara två sanna entusiaster, som såg en ny väg till framgång – denna gång med dubbla roller. Vi skulle vara både författare och förläggare. Författarkollegor med gott uppsåt varnade oss: ”Det finns tyvärr en trist tradition av hur duktiga författare blir usla förläggare.”

Både Göran Buréns roman ”Läderbältet” och min egen ”Den haitiske trollkarlens son” kom till Sverige med en buss som gått med hjälpsändningar till Vitryssland. Två tusen exemplar av varje. Nu femton år senare, börjar faktiskt upplagan ta slut ….

Dåligt korrekturlästa, men med fina vitsord i tidningarna. Lite snett och vint, men trådbundet och med rejäla pärmar. Vi var igång.

Under denna pionjärtid mejslades en fast och nära vänskap mellan mig och Göran Burén fram. Göran och Göran. Det var många som skulle förväxla oss i framtiden. Jag skötte förhandlingar med andra författare och tog hand om ”ekonomin”. Göran utformade böckerna. Ganska snart började vi anlita ryska konstnärer och förlagets böcker fick en mycket speciell profil. De var inte bara tryckta på ryskt papper, de såg ut som ryska böcker också.

Under några år åkte vi bokstavligt som skottspolar fram och tillbaka till S:t Petersburg. Mestadels med tåg, men flera gånger i mer eller mindre skrotfärdiga bilar, som vi köpt åt ryska vänner. (Jag är fortfarande ”ägare” till flera stycken, enligt bilregistret – bilar som förmodligen inte ens rullar längre i Ryssland. Bland annat en Hanomag skåp som ståtade med sex 3:or i besiktningsprotokollet. Men så snart vi passerat gränsen kunde vi andas ut.)

Dessa resor är kanske de mest lustfyllda i mitt liv. Vi bodde hos ryska vänner, som längtade vansinnigt efter utländska kontakter, västerländska prylar och att få resa. Ofta satt vi uppe nätterna igenom och diskuterade. De var utsvultna på allt detta, eftersom de levt instängda i sitt land så länge (fast ett land som var världens största och omspann två världsdelar!).

Göran Burén och jag hade en sak gemensamt: vi gav oss hän. Våra liv bestod av resor och böcker. Av människor och utmaningar. Möjligheter att göra klipp dök upp, men varken jag eller Göran hade sinne för sådant. Vi fick etterbjudande om att köpa en lägenhet på Nevskij Prospekt för 30-40 000 kr, pengar som vi inte hade. Men om vi slagit till, hade vi kanske varit förmögna idag. En lägenhet på Nevskij är värd mångmiljonbelopp i dagens Ryssland.

Nej, vi var dömda att vara de fattiga kusinerna från landet, men glädjen kunde ingen ta ifrån oss. Sergej Radvanetskij, förläggaren, seglade vidare i Perestrojkans kölvatten och blev stor i tryckeribranschen. Göran och jag åkte hem med våra bokpaket, för att försöka kränga på en allt tuffare svensk bokmarknad.

Samarbetet mellan oss fungerade utmärkt de första åren, men ganska snart upptäckte vi att vi hade olika fallenhet för förlagsarbete. Göran Burén är extremt rastlös och tröttnar snabbt på rutingöra. Jag, å min sida, har en tendens att dominera för mycket och rycka åt mig alla initiativ. Till slut blev det så att Göran Burén drog sig ur själva förlaget och bara åtog sig att grafiskt formge böcker. Han blev en uppdragstagare, helt enkelt.

Jag tror att det räddade vår vänskap, även om vi fortfarande hade en del problem med noggrannheten i vårt arbete. Ett par titlar tvingades vi trycka om på grund av rent slarv.

Göran Burén hade högt ställda förväntningar på sitt författarskap. Han blev ofta besviken. Han sista (?) bokprojekt, ”Malin och Sjungaren”, skulle bli en trilogi om människorna i en by efter Umeälven på 1600-talet. Det blev bara en (1) bok, Görans besvikelse över uteblivna hyllningar gjorde att han bestämde sig för att ”lägga skorna på hyllan”. Han började studera och reste sedan till Palestina för att – tillsammans med andra – arbeta som mänskliga sköldar och följa palestinska skolbarn till och från skolan.

Själv tyckte jag mycket om ”Malin och Sjungaren” och hoppades länge på en fortsättning. Kanske är det inte för sent än. Nu bor han i en inspirerande miljö på Holmön utanför Umeå och arbetar som snickare. På somrarna kör han slupen mellan Holmön och Stora Fjäderägg. En drömjobb helt enkelt. Men när mörkret faller kanske pennan kan komma till heders igen. Miljöer och stoff borde han inte sakna därute.

Utan Göran Burén hade det inte blivit något förlag och utan förlaget hade det kanske inte blivit några flera böcker av oss. Vem vet? Men profetian som våra författarvänner angav har inte gått i uppfyllelse.

Inte än i alla fall.

Göran Lundin



Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se