Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

Förlagets historia del 9
10 Sep 2007 GöranLundin
En av de tuffaste episoderna jag gått igenom som bokförläggare, handlade om författaren Ove Lagerqvist och hans debutroman, Noels bok, som utkom 1997. Ove, som kommer från Luleå och är professor i stålbyggnad i, vid Luleås tekniska universitet, hade skrivit en annorlunda om riddartiden, där – starkt förenklat – riddarna var skurkar och erövrare; vilket ju också i stort är med sanningen överensstämmande. Kort sagt tog han det vanliga, enkla folket i Palestina i försvar, de som blev utsatta för riddarnas så kallade korståg. Kring ett sådant vävde Ove en skickligt berättad historia, som både var spännande och välskriven. Själv såg jag med stor iver fram emot publiceringen, av den enkla anledningen att jag hade en duktig författare i vardande. Det här var långt före Jan Guillous Arn-berättelser.

Noels bok recenserades först i Norra Västerbotten och recensenten hette Jan-Olov Nyström. Det var – och är – en ansedd kritiker, som skriver för ett flertal tidningar i Norrland. Samma dag recensionen var införd, inleddes bokmässan Nordlitt i Skellefteå och det var en av Norra Västerbottens journalister som informerade mig. Av hennes ansiktsuttryck kunde jag utläsa att det inte handlade om någon hyllningsartikel.

När jag sedan fick tidningen i min hand, reste sig – bokstavligt talat – nackhåren på mig. Rubriken var: ”Kalla det inte litteratur”, och sedan följde en längre utläggning om varför denna bok inte kunde föräras en vanlig recension, eftersom den var så förskräckligt usel. ”Jag ser det som perversioner, som lånat litterär form och ersatt gestaltning med de simplaste effekter.” Jan-Olofs vrede riktades framförallt mot ett par scener, som för honom bevisade att Noels bok bara var en utstuderad spekulation i våld. Och Jan Olov fortsatte:

”Och framförallt – bör man erkänna detta som litteratur, behandla det seröst och enligt sedvanlig, litterär kritik? Jag kommer aldrig att erkänna skildring som Ove Lagerqvists som litteratur.”

Mer skulle komma. Några dagar senare publicerade Norrbottens-Kuriren exakt samma recension och det är lätt att föreställa sig hur det kändes för Ove att få en sådan skopa av sin egen lokaltidning. Nu var emellertid Ove en trygg och lugn norrlänning med perspektiv på sitt skrivande, och han hetsade inte alls upp mig.

Men det gjorde jag. Ändå stålsatte jag mig i väntan på fler reaktioner. Kunde jag verkligen ha så fel? Var jag en sådan usel förlagsredaktör, totalt utan sinne före litteratur?

Upprättelsen kom några veckor senare, då et flertal norrlandstidningar publicerade recensioner i stil med ”Imponerande debut”; Lysande historisk roman”, ”en skröna med trovärdighet, ”Historisk action”. Bibliotekstjänst skrev i mycket positiva ordalag om en författare ”som kan berätta en historia så att den blir fängslande.” Gefle Dagblad, skrev i en stort uppslagen recension om ”Luleålektorn, som har skrivit en lysande historisk roman. Läsaren får en realistisk bild av korstågen fjärran från den romantiska synen …”

Stärkt av dessa anmälningar, så totalt väsensskilda från Jan-Olovs, skrev jag ett genmäle till Norra Västerbotten och Norrbottens-Kuriren. Inte för att förringa Jan-Olovs bedömningsförmåga, men för att visa att boken fått ett helt annat bemötande av alla andra kritiker. Det borde ju vara i läsarnas intresse att få del av denna information.

Det blev kalla handen. En recensent får inte ifrågasättas, och hans ord kan inte bemötas. Inte ens kompletteras. Det fick jag lära mig. När det gällde Norra Västerbotten drev jag frågan upp till chefredaktörsnivå och till sist försökte jag få mitt inlägg publicerat på den vanliga insändarsidan.

Utan resultat.

Det ledde till att jag mer eller mindre upphörde med alla kontakter med Norra Västerbottens kulturredaktör, åtminstone för ett par år. Jag fick nämligen belägg för att det fanns undantag i den strikta policyn. Pseudonymen Nikanor Teratologen fick mycket skit för sin andra bok, men Norra Västerbottens kultursida var inte sen att skriva en lång artikel om hur boken bemötts av andra medier.

Hur som helst, tiden läker alla sår. För mig var det viktigt att försvara Ove och ge honom upprättelse. Nu såg han till att skaffa sig den själv: han skrev en uppföljare till Noels bok, som var minst lika bra: Utanför tiden, (2000). Kanske hade han lärt sig att undvika vissa fallgropar, men i stort var stilen densamma som i den första. Och bakom bägge böckerna låg ett omfattande researcharbete.

Oves böcker gick med tiden åt och idag finns bara ett fåtal böcker kvar. Än har han inte skrivit någon mer historisk roman – men jag hoppas att det kommer, för han har en mycket stor talang för det historiska berättandet.

För egen del fick jag en insikt i hur svag mins ställning som bokförläggare är. Jag antas vara kommersiell och med dollartecknen i ögonen. Det vill säga, tala i egen sak. För att få ett genmäle hade jag förmodligen varit tvungen att starta en egen tidning. Därför var det mycket skönt att ha den trygge Ove vid sin sida.

Om något liknande hände idag, skulle jag vara betydligt bättre förberedd. Förlagets möjligheter att komma till tals är också mycket bättre – inte minst tack vare Internet!
Göran Lundin



Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se