Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tillbaka till Diskussionsämnen

En dag på jobbet
22 Sep 2007 Göran Burén
EN DAG PÅ JOBBET

Som en liten introduktion till mitt jobb här, måste jag först tala om, att någon sjukvård bedriver vi inte i Juba. Vi är bas för verksamheten i södra Sudan och vi underhåller två stora sjukhus och två mobila kliniker ute på landsbygden. Det är lite tråkigt på ett vis, att inte alls komma i kontakt med dem vi är här för att bistå. Å andra sidan är livet betydligt mer fashionabelt här i storstaden Juba, där det första trafikljuset nog kommer att dyka upp inom några år. Här passerar en ständig ström av personal och material och min uppgift är att se till att denna bas har ström, vatten, avlopp, bilar med chaufförer, radiovågor, ettor och nollar med mera. Som kommer att framgå är det för närvarande framför allt bilarna och strömmen som sysselsätter mig. Då kan det se ut såhär en dag, som börjar med solsken och 28 graders värme.

När morgonmötena är avklarade och folk har intagit sina respektive platser inträffar det vanliga – de skriker att de inte har någon ström. Leveranserna från det lokala energibolaget, som vi kallar för City Power är högst opålitlig. Den kommer i tre trådar och det är sällan som det är kräm i alla tre. Nånstans är det noll och nånstans är det då någon som skriker. Värst är det om den fas som försörjer frysar och kylskåp i medicinförrådet inte levererar – då är det bara attt rusa iväg och starta vår dieselgenerator. Om det däremot är några datorer som blivit utan, kan det räcka med att gå runt och klappa folk på huvudet och säga, seså, strömmen kommer nog snart tillbaka och era batterier räcker i flera timmar.

Nu hoppas vi snart få en lösning på problemet. Det har kommit en man från Bryssel. Han kan konsten att koppla trådarna på så sätt, att om det fattas ström i en eller två av dem, kan man ta från den tredje och leda över. Då blir det ström i alla tre och alla i huset blir glada. Han har lovat lära mig konsten.

Sen kommer en av chaufförerna och vill tanka sin bil. Allting måste noggrannt bokföras och kontrolleras. Jag hämtar nyckeln till förrådet och de två killar som brukar sköta om tankningen. De rullar fram ett tvåhundralitersfat och sticker ner en handpump med mätare i hålet. För att få igång flödet måste de slå ur ett annat fat, som är till större delen tömt så det går att lyfta, ner i ett litermått, man förstår att det skvätter. Innehållet i litermåttet slår de sen ner i pumpen för att få igång den. Jag menar att vi här tänjer på gränserna för MSF-standard vid bränslehantering.

Nu pumpar de för fullt mitt i solgasset, det är otänkbart hett, när solen står i zenit är värmeinstrålningen 1000 W per kvadratmeter. Tusen watt. På en kvadratmeter. Det rinner nästan lika mycket svett från de svarta kropparna som det rinner diesel ner i tanken. Chauffören och jag tittar på, glada över att vi står ett steg högre upp i näringskedjan.

Innan bilen är fulltankad har det minskat så mycket i fatet att pumpen inte längre suger. Då tar vi det andra fatet (det vill säga, min insats består i att titta på och hoppa undan när det skvätter) och tömmer det genom att lyfta det och hälla ner i en hink och det är lätt hänt att hinken blir full innan man hinner sluta hälla. Då blir det en sjö på golvet och en av killarna slänger dit en trasa så det tjaskar. Sen tömmer man från hinken via en tratt ner i fatet tills det går att pumpa igen.

Grabbarna som pumpar är nu alldeles söliga av diesel, både på armar och ben. De ser inte ut att fästa sig vid det. Det här är deras jobb, det är så det går till att tanka diesel. De tycks sätta en ära i att hantera diesel som om det vore dricksvatten, särskilt den ene av dem. Så där var det i min barndom också, grabbarna som älskade att ligga under bilar och bli svarta av olja. De tyckte att bensin luktade framgång och utveckling.

När bilen är fulltankad ska jag läsa av mätaren. Det visar sig att den gått varvet runt och börjat om och det går inte att riktigt få klart för sig vid vilken volym den slår om. Det blir att höfta och det var ju just för att undvika det som jag skulle vara med och kontrollera. Det påstås att diesel försvinner här på något sätt. Vi kommer i alla fall överens om en siffra som jag för in i bilens loggbok.

Jag gör i en reflexion för mig själv. Det finns mackar i stan, vore det inte ett alternativ att åka dit och tanka? Jag ställer frågan till några kollegor, de finner att idén är god, ingen tycks bara ha kommit att tänka på det. När den här basen öppnades för ett år sedan fanns det kanske inga mackar överhuvudtaget, men stan utvecklas nu i rasande tempo. Plan för nästa vecka: åka iväg till en mack och skriva kontrakt med dem om att vi får tanka där och betala i slutet av varje månad.

Efter detta sätter jag mig vid datorn en stund och pillar med en lista på beställning av all möjlig utrustning till bilarna. De ska ha med sig en stor plåtlåda full med verktyg, bogserlina, spännband, startkablar, handpump, allt möjligt som kan behövas för krävande färder på landsbygden. Jag gjorde en inventering häromdagen och det visade sig att nästan allt saknades. Bara två av fem bilar hade ens någon domkraft. Med tanke på att man undviker att överhuvudtaget stanna när man färdas utanför stan, eftersom vägarna inte är säkra, är det en mycket stor brist att inte ha med sig vare sig domkraft eller verktyg att lossa hjulmuttrarna med. Var och en förstår hur liten nytta man då har av de två reservhjulen som ligger på taket och ser balla ut.

Domkrafter har jag redan skaffat, för det var ju mycket ”urgent”. Resten jobbar jag alltså på idag. Och så har vi skapat ett system med små böcker, där chaufförerna ska kvittera ut all utrustning, när de tar över en bil. Vi får se hur det faller ut.

Det kan tyckas som att ingenting här fungerar som det ska, men så är det inte alls. Det mesta fungerar alldeles utmärkt fast inte riktigt som jag är van vid hemifrån.
Vi vet att på spanska säger man manana, i morgon, som svar på frågan när något ska bli gjort. På arabiska finns samma ord, bukra, men det har inte samma fläkt av brådska över sig. Här i närheten av ekvatorn säger man "bukra – om det inte regnar". Vilket det i regel gör.

För att nu göra något mera handfast går jag ner och byter en packning i köksavloppet. Kvinnorna som lagar mat klagar att det rinner ut slaskvatten på golvet. Det är inte god hygien, men det är å andra sida inte heller en lilla hundvalpen, som trots ändlösa tillsägelser aldrig slutar att dra ut matavfall över golvet. I alla fall blir kvinnorna nöjda, men påminner mig om att det är olidligt hett i köket och skabbigt överhuvudtaget och att de blivit lovade ett nytt kök. Jag säger att vi har det på agendan och visar dem en ritning som jag har gjort, så de förstår att vi jobbar på det.

Nu åker jag iväg ut på stan med en chaufför för att inspektera biltvättar. Det är en lämplig dag för det, eftersom det har regnat hela natten och gatorna eller vad man ska kalla det, är smetiga upp till hjulnaven. Ser för andra gången en kvinnlig motorcykelförare. Den här gången är det en ung kvinna, klädd i den vanliga färgrika, hellånga dressen med snäv kjol och dessutom klackskor. Det är förargligt för henne, hon har fått motorstopp mitt ute i smeten, står och försöker kicka igång cykeln, medan de väldiga jeeparna kryssar förbi på ömse sidor. Hon vänder sig lite om och jag ser hennes ansiktsuttryck: "Varför skulle jag nu ge mig på det här, då? Jag förstår nog vad ni tänker."

Våra bilar ska tvättas en gång per vecka och vi vill finna en seriös firma som finns på samma plats dag efter dag och har högtrycksutrustning. Vi far ner till Nilen och hittar ett ställe. Man har en rad pumpar och sprutar vatten ur tio centimeter grova slangar, stora volymer, men inte precis högtryck. Biltvättarna verkar lyckliga över att kunna slösa obehindrat med vatten, sprutar över bilarna, över sig själva, över omgivningen. Vattnet stänker, gräset är grönt, solen strålar och glittrar i vattendropparna. En kille spelar på gitarr som för att understryka att vi befinner oss på livets bättre sida. Ute i floden flyter tunga öar av gräs förbi hela tiden, ynglingar med skimrande svarta kroppar badar nakna och sprutar vatten på varann.

När vi ändå är där tittar vi på en annan vattenanläggning. Det är en hjälporganisation som håller ett bostadsområde intill med vatten. Folket där har flytt från landsbygden undan ett gangstergäng från Uganda som kallar sig "Herrens befrielsearme." Nu är det ett dieselaggregat och gäng karlar här som pumpar upp vatten ur floden till en mängd stora behållare. Där kloreras det och sedan leds det över till gigantiska säckar med kranar. Sedan kommer kvinnorna med sina gula tjugolitersbehållare, fyller dem med vatten, sätter dem på huvudet och vandrar hemåt i sina färgsprakande, hellånga klänningar. Karlarna förklarade:
- Vi tillsätter klor, det blir rent då.
- Folket här får rent vatten på det viset.
- De som bor häromkring. I det här området. De får sitt vatten härifrån.
- Folket här får tillgång till rent vatten. De kommer hit och hämtar det.
- Klor.
- Vi tillsätter klor. Vattnet måste vara med kloret i 24 timmar. Sedan kan det distribueras.
Intressant, men som sagt, inget högtryck. Vi får kolla någon annanstans. Det är emellertid lunchdags och vi återvänder till basen. Innan lunchtimmen är slut har det börjat regna och då blev det inte mer gjort den dan, för det blir det inte när det regnar i Afrika.



Warning: mysql_num_rows(): supplied argument is not a valid MySQL result resource in /var/www/web16/web/forum_inl_a.php on line 78
Ditt inlägg i detta ämne:
Ditt namn:
Din E-post:
Inlägg:
Säkerhetskod:
  OBS! Fyll i koden som syns i bilden nedan.
Ditt inlägg kommer annars inte att sparas! För säkerhets skull, kopiera texten innan du skickar.


security image
 

 Denna eHandel har producerats av guru.se