|
|
|
"Historia har alltid intresserat mig. Historia och människor. En gång
trodde jag, liksom många andra, att jag skulle ägna mig åt någonting
spekulativt i framtiden, bli astronaut eller rockartist, men nu vet jag
att vi endast är hastiga bloss av vår tid.
När jag fyllde nio läste jag det mesta om Henrik VIII alla hustrur.
Speciellt den femte, den yngsta och sötaste, trollband mig. Långt
senare, när jag dansat över dansgolv efter dansgolv, tentat av ämne
efter ämne, när jag försökt skriva dikter som varken jag eller någon
annan begrep, upptäckte jag att mitt rum förvandlats till en
skattkammare. Från de långa stumma hyllorna, fulla med damm och slitna
pärmar, från glipor mellan volymerna, kom ljudet av röster. De mumlade
stilla och jag kunde inte låta bli att lyssna. Rösterna, förstod jag
senare, tillhörde människor som upphört att existera för länge sedan.
Och där stod jag.
I
tysthet tackade jag Sveriges långa tradition av offentlighet och
landsarkivet, den fantasifulla gamla byggnaden mitt i staden med alla
sina mil av handlingar, som i själva verket var en skattkammare jag
hittat till. Och det var då allting började.
Initialt var det märkligt att ta del av forna tiders människors
hemligheter. Jag blev en i publiken som varken kunde påverka eller styra
händelserna i en annan riktning. Jag rös.
Visst hade jag kunnat vara en av dem, om jag fötts i ett annat
århundrade..."
Karin Edvall
|
