Ulla Eneslätt
Alla frågor börjar med Varför?

Lägg i kundvagn 110 sid. Inb. Pris: 170 Kr

"Nu är du författare" sa min lillasyster till mig i telefon.
"Nej, jag har bara berättat om hur det var när Maria blev sjuk och sedan lämnade oss," var mitt svar. I min Tornedalska uppfostran har jag lärt mig att man inte ska förhäva sig.

Jag föddes för 58 år sedan som nummer ett av sju syskon. Min roll som storasyster blev inkörsporten till mitt yrkesval. 1968 tog jag min lärarexamen i Haparanda och jag har sedan dess arbetat som lågstadielärare.
Jag fick diagnosen fibromyalgi för många år sedan och när min dotters kamp var över, när hon lämnade oss för sex år sedan, orkade jag inte längre protestera mot värken, som tog över. Idag är jag beroende av sjukpension.
Sorgearbetet efter Marias död har bland annat bestått av långa promenader och skrivande. Jag har alltid skrivit, men inte haft en tanke på att andra skulle läsa det jag åstadkommit. Nu tog en väninna del av min "Mariabok" och utbrast:

"Det här måste du ge ut så att andra kan få känna igen sig."

Hennes uppmaning låg och grodde och till slut tog jag mod till mig. I boken "Alla frågor börjar med Varför" försöker jag återge hur min dotter Marias långa kamp mot bröstcancern engagerade mig och hur nära varandra vi var under denna svåra tid. Jag upplevde ofta henne som den starkare av oss, men när hon var fysiskt hjälplös var jag styrkan enbart genom min närvaro.

Jag berättar i boken om den känslomässiga berg- och dalbanan vi alla åkte med Maria under de 21 månaderna som kampen varade. Smärtan vid Marias bortgång drabbade mig så kraftfullt så egentligen finns inga ord relevanta att beskriva den med. Men jag har även försökt beskriva mitt tillstånd tiden efteråt och också hur jag så småningom började komma tillbaka socialt och känslomässigt. Jag blir aldrig hel igen, hon fattas mig trots att hon hela tiden finns hos mig och ger mig styrka att fortsätta leva.

Jag tror att det är viktigt att dela med sig av sådana här erfarenheter. Det är min förhoppning att "Alla frågor börjar med Varför?" ska kunna ge tröst och styrka till andra i liknande situation."

Ulla Eneslätt

”Trevlig helg, allesammans!" ropade jag glatt. "Nu åker mormor!”
Allting var så glädjerikt och förväntansfullt denna fredag, när jag lämnade mina kolleger, som hade några lektioner kvar av veckans jobb. Mina elever skulle ha slöjd, och jag fick ta elvabussen till residensstaden. Mitt barnbarns far, Roland, skulle möta mig på busstationen och skjutsa mig till den lilla tösens dagis. Min dotter, Maria, skulle sluta sitt arbete lite senare. Så var det planerat. Men i bilens baksäte satt min dotter med ett främmande uttryck i ansiktet. På min undran: ”Vad …?” kom beskedet från en förtvivlans bottenlös avgrund: ”Mamma, jag har bröstcancer.”