"Lusten slog ner
som en bomb!"
"Mitt
skrivande började med två givande år på Åsa
Folkhögskola och fortsatte under min utbildning till mellanstadielärare
i Södertälje 1984-87. Ungefär vid samma tid började
jag besöka Sarek och då företrädesvis det gamla
fjällhemmanet Aktse i Rapadalens mynning. Det blev återkommande
besök, minst en gång om året.
Eftersom
jag framförallt är bildkonstnär väcktes tanken att
med mina bilder gestalta djur och natur i miljön runt bostället.
Det resulterade i ett par konstutställningar i Jokkmokk och på
Norrbottens museum i Luleå. Men att riktigt beskriva ett gammalt
fjällhemmans historia i Lule lappmark är lyckligtvis omöjligt
utan ord. Det kändes nämligen mycket inspirerande att med
pennan också börja forma ord och meningar.
Många
av de timmar jag suttit framför datorskärmen har väl
inte varit helt utan vånda, men de har alltid pekat framåt.
Under nära nog tjugo års tid har jag forskat och skrivit
ned små noteringar i fält om framför allt ljud och dofter
från fjällmiljön. När sedan de gamla nåjderna
från Aktse dök upp ur arkiven blev skrivandet verkligen spännande!
Jag är
född 1951 och bor tillsammans med min fru Anita i en röd stuga
med vita knutar med gångavstånd till den underbara sjön
Båven i Södermanland. Samhället heter Stjärnhov
och är väl numera välbekant för de flesta genom
före detta statsminister Göran Perssons köp av lantgården
Torp.
Anita har
fött oss två flickor som är 27 och 32 år unga.
Hon har dessutom burit den tyngsta bördan i vårt hushåll
vilket varit en avgörande förutsättning för att
jag har kunnat få utöva min konstnärliga begåvning.
Att fullt ut leva på konstnärlig verksamhet, är svårt,
för att inte säga omöjligt, men eftersom jag under sjuttiotalet
började min yrkesverksamma bana som byggnadssnickare gick ekonomin
ihop.
Min fritid
har sedan barnaåren präglats av en nära relation till
naturen. Ungdomsåren ägnade jag till ett intensivt orienteringstävlande
i skog och på snö. Jag började också skåda
fåglar och blev med tiden en inbiten ornitolog. Jakten med tubkikare
övergick dock allt oftare till jakt med bössa och de senaste
tjugo åren har den formen varit dominerande.
Många gånger har jag faktiskt gett upp hoppet på att
få boken färdig, men tack vare författaren Yngve Ryds
osjälviska stöd och hjälp har det nu blivit verklighet."
Mats
Gärling
|