Det lär finnas en tågmästare som är mer intresserad
av vad det är för bok som resenären läser än
vad hon (oftast är det en hon) har för biljett.
Jaså?
Ja, jo, det är nog jag det.
Grabben
som växte upp i Lyckeby utanför Karlskrona i östra Blekinge
och som i början av 80-talet lämnade stan och varvet och reste
på tvärs mot de flesta andra, norrut, till Sundsvall. Jag
hamnade i Norrland, men ändå mitt i Sverige.
Mer då?
Läs
för mig pappa!
Jo, jag
läste mycket för mina flickor. Och så tyckte jag att
det var en god idé att föra den idén vidare, så
jag hoppade med i En bok för alla-projektet. I det samarbetar ABF,
förlaget En bok för alla och några fackförbund,
däribland mitt eget SEKO, för att öka läsandet bland
pappor inom LO och för att inspirera dem att läsa för
sina barn. Där träffade jag, förutom andra pappor, också
Kent och Gunnar från En bok för alla liksom Eivor från
ABF.
Denna moderna
läsarrörelse blev en del i mitt fackliga arbete som studie-
och kulturansvarig och jag satte upp arbetsplatsbibliotek på olika
SJ-arbetsplatser. Dessa bibliotek är bra exempel på inte
bara läsfrämjande utan också klimatförbättrande
åtgärder på arbetsplatsen.
Mer då?
Läsare
javisst, men också "läsenär". Som Ove Allansson.
Att färdas både genom att resa och läsa. I historien
och i andra kulturer. Underbart med genvägar som fungerar. Karl
Östmans, Lars Ahlins och Frida Steenhoffs böcker från
ett äldre Sundsvall låter mig känna personer som nu
samsas med figurer från Dennis Lehanes Boston och Siba Shakibs
Afghanistan. De samsas på arbetets bibliotek, liksom de blir mina
medresenärer i livet.
Mer då?
Jag började
skriva om människor jag träffat på alla resor. Resenärer
och arbetsfolk. Spännande goda människor. Andra också
spännande, men mindre goda människor. Berättelser från
min egen närhet. Från spåren jag följer. Där
färdas människor i en blues som dagligen spelas upp framför
mina och andras ögon och öron.
When the
train left the station / There were two lights on behind, sjöng
Mick Jagger med en text han snott från Robert Johnson. Båda
sjöng en blues om avskedet. Love in vain.
Det finns
många anledningar att dra ett bluesackord när ett tåg
lämnar en station.
Själv skriver jag en ny text då och då. Lyssnar på
ännu en blues. Och ibland snor jag en bra historia.
|
