|
"Lusten slog ner
som en bomb!"
"Kärleken
till språket och lusten att uttrycka sig i skrift tror jag att
man får i faddergåva. Det stod en fe vid min vagga och svängde
sitt spö över mitt huvud. På gott och ont - jag var
fast.
Jag, Birgitta
Lindén, född Hennel, föddes i det lilla glasbrukssamhället
Skruv i Ljuders församling i Småland. Här hade min farfar
byggt upp en lanthandel. Hit kom man från landsorten runtom för
att handla allt som hörde till livets nödtorft. Till lanthandeln
kom Vilhelm Moberg för att sälja sina soldatdikter. När
min far som skolpojke kom till Växjö fick han övernatta
hos familjen Lagerkvist. "Kryp ner i soffan hos Pär",
manade värdfolket och där låg min far skafföttes
med den kommande författaren Pär Lagerkvist. Kanske spred
sig en författarsmitta över till min far som i sin tur förde
den vidare till mig.
Från
Skruv flyttade min familj till Kristianstad, där jag växte
upp och tog studenten, for vidare till Lund för universitetsstudier.
Där blev jag kvar ett år, men äventyrslustan satte åt
mig och jag lyckades prångla mig in på UD, därifrån
1944 vidare till svenska beskickningen i Berlin till större delen
evakuerad till slottet Alt Döbern ute på landsbygden i krigets
Tyskland. Eftersom ryssarna var på frammarsch återbördades
jag och alla andra svenska flickor av säkerhetsskäl samma
år till fosterjorden.
För
mig hägrade nu journalistbanan. Jag vände UD ryggen och började
som volontär på Falukuriren, därifrån vidare till
Östergötlands dagblad. Som nygift hamnade jag sedan i Stockholm
och blev i ett par omgångar sommarvikarie på DN som ett
av tre Q:n på DN:s kvinnospalt. Sen kom det småbarn på
småbarn och jag blev hemmafrun med författardrömmar.
"Du
arbetar ju inte" ... Så lät omvärldens kommentarer.
Hemmafruar jagades med blåslampa. De småsöp och var
prostituerade eftersom de lät sig försörjas av en man.
Efter tappra försök att etablera mig på bokmarknaden
begravde jag mina författardrömmar och gav mig ut på
arbetsmarknaden. Jag hade turen att få ett halvtidsjobb med uppgift
att föra ut försvarsinformation till landets kvinnoorganisationer
och medarbeta i tidskriften Civilt Försvar.
Den tog
jag sedermera över som ensamredaktör, fortfarande på
halvtid...
Som pensionär var jag med om att starta Pensionärsuniversitetet,
numera Senioruniversitetet i Stockholm. Här satte jag igång
skrivarcirkeln Skrivlustan, som fortfarande efter ca15 år fortfarande
är aktiv.
Som pensionär
hade jag inte några fasta avsikter att skriva en bok. Men lusten
slog ner i mig som en bomb. I julklapp fick jag för några
år sedan Hjalmar Söderbergs doktor Glas och Bengt Ohlssons
Pastor Gregorius. I båda förekommer Helga, pastor Gregorius´
hustru, hett åtrådd av de två. Men hon själv
- vem var hon egentligen? Jag fick ingen ro, jag skrev som en besatt
i dryga två år. Och nu finns resultatet. På nåd
och onåd lämnar jag över Helga Gregorius till läsaren!"
Birgitta
Lindén
|
