Lägg i kundvagn 200 sid. Mjukband. Pris: 165 kr

Aldrig visa sig svag

"Om någon för 10 år sedan sagt till mig att jag skulle ge ut en bok som handlar om det helvete som jag upplevde då, så hade jag sagt, det kommer jag inte att göra. Anledningen var inte bristande tro på min förmåga, utan faktumet att jag tyckte att det var helt omöjligt att göra något sådant, att visa sig svag. Aldrig någonsin skulle jag visa mig svag för någon, och allra minst för "hela världen". När nu 10 år har gått känns det naturligt att dela med mig av allt som varit. Istället för att tycka att det är svagt, tycker jag att det är starkt. Det känns skönt!

Med min bok vill jag väcka tankar och sprida lite kämparanda! Idag är jag glad över eländet, som gjort mig rik på många sätt. Det jag värdesätter mest är att jag blivit mer ödmjuk, börjat skriva och hittat rätt yrkesmässigt.

Ord&visor och Göran fann jag på nätet. Jag såg hur en av förläggarna, Göran, skyltade med sin stuga i byn Oltoken i Tärnafjällen. Eftersom jag är därifrån och då bodde där, så tänkte jag, en förläggare med stuga i området, då måste det gå, och det gick, efter några vändor till Oltoken!

Jag är alltså Tärnabo, uppvuxen med skidor på fötterna. Sen jag var liten har jag alltid älskat att sporta och vara utomhus. Tidigare ville jag alltid vinna, jag ville alltid mer och bar på en omättlighet, och var aldrig nöjd. Det var oerhört jobbigt. Vändningen kom under ett halvår på Freja-gården, ett behandlingshem för kvinnor med ätstörningar. Då började en period när jag jobbade mycket med mig själv. Det blev början på nåt mycket bättre, ett bra liv.

Idag driver jag sen drygt ett år mitt företag DoYourVision och är verksam som coach. Det som jag brinner mest för, är att få ut folk i naturen, att prova få dem att prova fjällcoachning. Jag älskar att coacha! Det är fantastiskt att se hur människor utvecklas. När jag inte jobbar så spelar jag tennis, dansar, paddlar kajak, åker skidor och inväntar jag den rätta ett dela mitt liv med. Något som känns kul, men inte livsviktigt, eftersom jag idag klarar av att vara med mig själv och trivs med det!"

Utdrag ur Lindas bok
"Från Överlevarlandet till Livslevarlandet"

På jobbet är det full fart. Jag är ensam på macken och har mycket att göra. Längdåkningen gick bra, jag åkte tre varv på milen. Om bara folk kunde sluta att stå och hänga i kassan! Vad vill de att jag ska säga? Oftast är det bara en massa gnäll. Men jag är ingen jäkla klagomur åt arbetslösa som bara dräller, kostar pengar och hindrar mig i mitt jobb.

Jag skulle inte ha rört lösviktsgodiset, det har sabbat allt. Varför kan jag inte stå emot? Jag har säkert ätit ett hekto, mest choklad, trots att jag har lovat mig själv att inte äta godis på jobbet. Så jäkla dåligt att inte kunna stå emot, jag har ju klarat mig flera dar! Nu har jag passerat gränsen och förstört en kanondag.

Jag låser dörrarna och stänger kassan. Nu kvittar allt. Slår in tretti kronor på kiosk och äter upp några chokladbitar, samtidigt som jag gör kassan. Hoppas att ingen ser mig. Fönstren är stora, det är ljust här inne, mörkt ute. Korvarna rullar på grillen. Jag ska ta hem dem till Kajo, vår hund. Har egentligen ätit alldeles för lite idag. Jag tar en och lyxar till med vitlöksdressing. 38 % fett, jag vet det. Vad håller jag på med egentligen, varför förstöra flytet? Tjejerna väntar ju på mig. Vi ska på Högis. Dansa. Men nu kan jag inte stoppa mig själv utan äter upp de sista tre korvarna. Tuggar fortare. Trycker ner det som är kvar. Gör klar kassan. Ser mig omkring. Känner mig som en tjuv, trots att det är pappas mack. Tänk, om någon har sett mig!

Det finns ingen återvändo. Jag låser dörren till toaletten och stoppar fingrarna i halsen. Jag vill inte, men måste. Jag kan inte ha kvar det äckliga i magen. Sedan byter jag till festkläder. Nu är allt bra. Jag borstar tänderna och tar ett tuggummi. Tittar på min bild i spegeln. Jag ser bra ut. Kanske kan jag hitta en kille ikväll. En som får mig att sluta med mina dumheter. Någon som kan hålla koll på mig.