Lägg i kundvagn 200 sid. Mjukband. Pris:
165 kr
|
Aldrig
visa sig svag
"Om någon för 10 år
sedan sagt till mig att jag skulle ge ut en bok som handlar om det helvete
som jag upplevde då, så hade jag sagt, det kommer jag inte
att göra. Anledningen var inte bristande tro på min förmåga,
utan faktumet att jag tyckte att det var helt omöjligt att göra
något sådant, att visa sig svag. Aldrig någonsin skulle
jag visa mig svag för någon, och allra minst för "hela
världen". När nu 10 år har gått känns
det naturligt att dela med mig av allt som varit. Istället för
att tycka att det är svagt, tycker jag att det är starkt.
Det känns skönt!
Med min bok vill jag väcka tankar
och sprida lite kämparanda! Idag är jag glad över eländet,
som gjort mig rik på många sätt. Det jag värdesätter
mest är att jag blivit mer ödmjuk, börjat skriva och
hittat rätt yrkesmässigt.
Ord&visor och Göran fann jag
på nätet. Jag såg hur en av förläggarna,
Göran, skyltade med sin stuga i byn Oltoken i Tärnafjällen.
Eftersom jag är därifrån och då bodde där,
så tänkte jag, en förläggare med stuga i området,
då måste det gå, och det gick, efter några vändor
till Oltoken!
Jag är alltså Tärnabo,
uppvuxen med skidor på fötterna. Sen jag var liten har jag
alltid älskat att sporta och vara utomhus. Tidigare ville jag alltid
vinna, jag ville alltid mer och bar på en omättlighet, och
var aldrig nöjd. Det var oerhört jobbigt. Vändningen
kom under ett halvår på Freja-gården, ett behandlingshem
för kvinnor med ätstörningar. Då började en
period när jag jobbade mycket med mig själv. Det blev början
på nåt mycket bättre, ett bra liv.
Idag driver jag sen drygt ett år
mitt företag DoYourVision och är verksam som coach. Det som
jag brinner mest för, är att få ut folk i naturen, att
prova få dem att prova fjällcoachning. Jag älskar att
coacha! Det är fantastiskt att se hur människor utvecklas.
När jag inte jobbar så spelar jag tennis, dansar, paddlar
kajak, åker skidor och inväntar jag den rätta ett dela
mitt liv med. Något som känns kul, men inte livsviktigt,
eftersom jag idag klarar av att vara med mig själv och trivs med
det!"
|
Utdrag ur Lindas bok
"Från Överlevarlandet till Livslevarlandet"
På jobbet är det full fart.
Jag är ensam på macken och har mycket att göra. Längdåkningen
gick bra, jag åkte tre varv på milen. Om bara folk kunde
sluta att stå och hänga i kassan! Vad vill de att jag ska
säga? Oftast är det bara en massa gnäll. Men jag är
ingen jäkla klagomur åt arbetslösa som bara dräller,
kostar pengar och hindrar mig i mitt jobb.
Jag skulle inte ha rört lösviktsgodiset,
det har sabbat allt. Varför kan jag inte stå emot? Jag har
säkert ätit ett hekto, mest choklad, trots att jag har lovat
mig själv att inte äta godis på jobbet. Så jäkla
dåligt att inte kunna stå emot, jag har ju klarat mig flera
dar! Nu har jag passerat gränsen och förstört en kanondag.
Jag låser dörrarna och stänger
kassan. Nu kvittar allt. Slår in tretti kronor på kiosk
och äter upp några chokladbitar, samtidigt som jag gör
kassan. Hoppas att ingen ser mig. Fönstren är stora, det är
ljust här inne, mörkt ute. Korvarna rullar på grillen.
Jag ska ta hem dem till Kajo, vår hund. Har egentligen ätit
alldeles för lite idag. Jag tar en och lyxar till med vitlöksdressing.
38 % fett, jag vet det. Vad håller jag på med egentligen,
varför förstöra flytet? Tjejerna väntar ju på
mig. Vi ska på Högis. Dansa. Men nu kan jag inte stoppa mig
själv utan äter upp de sista tre korvarna. Tuggar fortare.
Trycker ner det som är kvar. Gör klar kassan. Ser mig omkring.
Känner mig som en tjuv, trots att det är pappas mack. Tänk,
om någon har sett mig!
Det finns ingen återvändo.
Jag låser dörren till toaletten och stoppar fingrarna i halsen.
Jag vill inte, men måste. Jag kan inte ha kvar det äckliga
i magen. Sedan byter jag till festkläder. Nu är allt bra.
Jag borstar tänderna och tar ett tuggummi. Tittar på min
bild i spegeln. Jag ser bra ut. Kanske kan jag hitta en kille ikväll.
En som får mig att sluta med mina dumheter. Någon som kan
hålla koll på mig.
|
|