Lägg i kundvagn 200 sid. Inb. Pris: 180 kr

Försiktigt öppnade jag takfönstret ...

och tog ett par steg uppför trappan.Framför låg staden. Värmen och dammdoften nerifrån bröts mot den kyliga sommarnatten.

För ett tiotal år sedan gick livet i stå efter en alarmrapport i januari. Hjärtat ville inte arbeta, läckage och högre centrala tryck.

Ett år senare hade jag blivit bättre. Jag talade om för doktorn att jag arbetat för en läkning. Han sade att det var otroligt, men tycktes vara sant. Efter ett kortare samtal meddelade jag att jag tänkte läka resten också.

Jag flyttade ut på landet i det närmaste isolerad från allt utom mig själv. Det blev nödvändigt att göra den inre resan. Åkte den långa vägen till närmaste stora stad för att gå i terapi och började skriva för att återhämta händelser och upplevelser. Rev och byggde om som skatorna utanför fönstret och målade stora bilder i starka färger. Nattens drömmar blev viktigare, musik och böcker likaså. Hjärtat, som hotat överge mig, tänkte jag att jag höll i mina händer. Jag gav det kärlek. Om detta talade jag inte med någon.

Det började mörkna. Jag blev rädd när en nattfjäril studsade mot min kind. Gardinerna drogs för i en lägenhet mitt emot, samtidigt som sista bussen stannade och pustade ut vid ändhållplatsen.

I en lätt skruvrörelse tog jag mig ner, stängde fönstret, lyfte morgonrocken från kroken, lade den påbörjade texten tillrätta och gick ut i köket för att vässa pennan. Receptet från apoteket Lejonet knycklade jag ihop och kastade i papperskorgen.
Tankarna gick tillbaka till min barndom…

Ordet har varit lika viktigt som bilden och musiken. Mitt liv har blivit ett allkonstverk, där min nyfikenhet och min kundskapstörst ständigt drivit och driver mig vidare. Det är viktigt att förstå, få förklaringar och se helheter.

Sång, teater, dekoration, drama, dans, bildkonst, skrivkonst, kultur, alltid med ett lyssnande öra utåt. Barn, ungdomar, vuxna, våra invandrare. Alla erfarenheter hopsamlade har berikat och berikar mitt konstnärskap sedan över 20 år. Det blir bilder att gå ut och in i. Just nu växer en utställning fram grundat på bokens tema "Växa och bli liten". 40-talets hjärta slår i mitt eget "Rum för Konst".

Ingelis Nordqvist

"– Gå in och lägg dig, dra ner byxorna, så kommer jag sedan!

Jag tryckte ansiktet mot överkastet, så det svartnade för ögonen, hörde mamma bläddra i Idun, blötte fingrarna och nöp blad för blad mellan pekfinger och långfinger. Det blev kallt om rumpan. Kom hon inte snart?

Vi hade varit så försiktiga, Ebba och jag. Mamma hade sagt att jag inte fick ta in någon nu när det var nystädat. Kanske det inte var så farligt om vi gick försiktigt, försiktigt. Vi satt och pratade uppflugna på sängkammarsängarnas gavel och nuddade på så sätt inte det nytvättade golvet och den piskade mattan. Men, oj och hu! Ut med kamraten och ”har jag inte sagt…” Och nu låg jag här och väntade.

– Smisk ska du ha.

Det sved om skinkorna.

– Kan du inte lära dig lyda?

Hon hade ringarna på och det gjorde extra ont. Vi hade ju varit så försiktiga. Det skulle jag aldrig vågat säga, då hade jag fått än mer smisk. Det gjorde så ont och sved hela dagen. Blödde det kanske?

På kvällen, när jag klätt av mig, gick jag ut till stora hallspegeln, vred mig ett halvt varv och såg märken efter mammas hand, röda märken på stjärten. Förstod fortfarande inte att det var så farligt att vi bara pratat, utan att ha rört någonting."

Ur "Växa och bli liten" av Ingelis Nordqvist