Försiktigt
öppnade jag takfönstret ...
och tog ett par steg uppför trappan.Framför
låg staden. Värmen och dammdoften nerifrån bröts
mot den kyliga sommarnatten.
För ett tiotal år sedan gick
livet i stå efter en alarmrapport i januari. Hjärtat ville
inte arbeta, läckage och högre centrala tryck.
Ett år senare hade jag blivit bättre.
Jag talade om för doktorn att jag arbetat för en läkning.
Han sade att det var otroligt, men tycktes vara sant. Efter ett kortare
samtal meddelade jag att jag tänkte läka resten också.
Jag flyttade ut på landet i det
närmaste isolerad från allt utom mig själv. Det blev
nödvändigt att göra den inre resan. Åkte den långa
vägen till närmaste stora stad för att gå i terapi
och började skriva för att återhämta händelser
och upplevelser. Rev och byggde
om som skatorna utanför fönstret och målade stora bilder
i starka färger. Nattens drömmar blev viktigare, musik och
böcker likaså. Hjärtat,
som hotat överge mig, tänkte jag att jag höll i mina
händer. Jag gav det kärlek. Om detta talade jag inte med någon.
Det började mörkna. Jag blev
rädd när en nattfjäril studsade mot min kind. Gardinerna
drogs för i en lägenhet mitt emot, samtidigt som sista bussen
stannade och pustade ut vid ändhållplatsen.
I en lätt skruvrörelse tog
jag mig ner, stängde fönstret, lyfte morgonrocken från
kroken, lade den påbörjade texten tillrätta och gick
ut i köket för att vässa pennan. Receptet från
apoteket Lejonet knycklade jag ihop och kastade i papperskorgen.
Tankarna gick tillbaka till min barndom
Ordet har varit lika viktigt som bilden
och musiken. Mitt liv har blivit ett allkonstverk, där min nyfikenhet
och min kundskapstörst ständigt drivit och driver mig vidare.
Det är viktigt att förstå, få förklaringar
och se helheter.
Sång, teater, dekoration, drama,
dans, bildkonst, skrivkonst, kultur, alltid med ett lyssnande öra
utåt. Barn, ungdomar, vuxna, våra invandrare. Alla erfarenheter
hopsamlade har berikat och berikar mitt konstnärskap sedan över
20 år. Det blir bilder att gå ut och in i. Just nu växer
en utställning fram grundat på bokens tema "Växa
och bli liten". 40-talets hjärta slår i mitt eget "Rum
för Konst".
Ingelis Nordqvist
|