Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Ana Porss
Utan fräls oss ifrån ondo

Lägg i kundvagn 260 sid. Inb. Pris: 185 kr

Häxklänningen i sovrummet

"Den inflammerade gallblåsan ville läkaren inte operera. Så ont kunde jag väl ändå inte ha. Han tyckte att jag skulle ha tålamod. På natten fick jag morfin och då kom hon till mig. Ställde sig vid fotändan av min säng. 'Har du glömt att du skriver om mig?' viskade hon.

Det hela började flera år tidigare när mina föräldrar genom släktforskning fick reda på att vi var släkt med en major Gyllensvaan, som bott på Västanå slott, det tredje hörnet i Per Brahes slottstriangel: Visingsborg, Brahehus och Västanå. Detta gjorde inget större intryck på mig, men när jag senare fick reda på att det var majorens oäkta son som vi härstammar ifrån och att denne oäkta sons mor blivit dömd till döden för barnamord då väcktes min nyfikenhet.

Jag kunde inte låta bli att skriva ner de scener som utspelade sig i mitt huvud när jag läste domstolsprotokollen från 1845. Jag skrev så fort jag fick en lucka i mitt schema som heltidsarbetande lärare och flerbarnsmor. Det var mest på nätterna som jag lärde känna MajaLisa, pigan som kämpade för att få det bättre, men som blev våldtagen, utstött och dömd till döden.

Blir jag riktigt intresserad av något kan jag gå upp i det helt och hållet. Jag glömmer tid och rum och arbetar som en detektiv med fantasiglasögon. Som tur är har jag inga problem med att ta av mig glasögonen. Det har jag lärt mig med åren. Som liten fick jag ofta höra att jag hade livlig fantasi och nog hade jag det alltid. En kväll, när jag skulle sova, fick jag se min strumpa som låg slängd på golvet, likt en nunna gå omkring och servera te till mina dockor. Jag var också övertygad om att jag kunde flyga, åtminstone några meter, bara jag flaxade tillräckligt med armarna när jag kastade mig ut från takbjälken i höladan.

Så kom skilsmässan och gallblåseinflammationen. 'Kämpa, ge dig inte', viskade MajaLisa och jag lånade böcker om folktro och julfirande på 1800-talet. Nyskild och socialt inåtvänd tillbringade jag min sjukskrivning i stretchjeans och stora tröjor. Vad var mitt elände jämfört med MajaLisas? Inget. Jag levde i himmelriket jämfört med henne.

När så texten till slut var klar hade jag svårt för att skiljas från MajaLisa och hittade på ett nytt sätt att få 'umgås' med henne. Jag lånade pigkläder à la 1840-tal från SVT:s klädlager. Det blev ett antal svartvita foton med MajaLisa i olika miljöer. Jag njöt av att få klä ut mig och 'spela' MajaLisa, men blev påmind om att jag kanske gått lite långt i mitt engagemang när min son bad mig gömma undan "häxklänningen" som hängde på en krok i mitt sovrum.

Till slut fick jag ge mig. Det var dags att lämna ifrån mig texten. Ganska nöjd med att ha låtit MajaLisas liv träda fram ur historien hoppas jag att min berättelse ska beröra. Som författare har jag mycket att lära, men det känns bara som en utmaning. Lyssnar jag riktigt noga kan jag fortfarande höra MajaLisa viska: 'Kämpa, ge dig inte'."
                                                        Ana Porss

 





 

Läs ett utdrag ur boken!

"August stirrade rödgråten in i väggen. Hans mun var vidöppen. Han kunde inte stänga den. Skuggor fladdrade på väggen och han hörde hemska ljud. Han trodde mor var ensam i stugan men nu var han inte säker längre. Han hade hört sockenborna nämna att hans mor träffade djävulen. Nu visste han inte vad han skulle tro. Bara han slapp att se dem. Bara han slapp se den onde så skulle han nog klara sig. Han knäppte sina händer under täcket, och utan att röra på munnen tänkte han orden: ”Gode Gud, fräls oss ifrån ondo. Gode Gud, fräls mor och mej från ondo, Gode Gud, Gode Gud, Gode ...” Under täcket rann Augusts urin över låret, sakta sipprade den ner genom halmmadrassen och droppade sedan från kökssoffan ner på golvet.

***

Tidigt morgonen därpå vaknade MajaLisa av smärtor i ryggen. Hon reste sig ur sängen och klädde sig. När hon skulle tända i spisen blev hon stående på golvet. Det rann ur henne. Det kom mycket. Hon kände vätskan rinna utefter benen. Det bildades en stor pöl på golvet.
– De ä djävulens barn, viskade hon, de ä djävulens barn.

Där låg det. Skrikande, kvidande. Insmort i fett och blod. Hon hade pressat fram barnet i sittande ställning. Hela ryggen på barnet var täckt med långa svarta hår. Hon ville inte ta i det först, men det skrek alldeles förskräckligt, så hon tog hastigt upp det och reste sig. Tänk om kvinnorna var utanför!"

 


 Denna eHandel har producerats av guru.se