Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Med ett namn som förpliktar!

Lägg i kundvagn 332 sid. Inb. Pris: 190 kr

Natalja Tolstaja, S:t Petersburg, debuterar nu på svenska med novellsamlingen Ensam! Men för Göran Lundin - och många andra Rysslandsresenärer - är hon en gammal bekantskap!
Priset för vår frihet

Jag läser i mina anteckningar, en intervju jag gjorde med författarinnan Natalja Tolstaja, i januari 1992. Kuppförsöket mot Gorbatjov var avvärjt, Jeltsin hade precis kommit till makten. Hon uttalade sig om de rådande förhållandena.

"Jag tänker nostalgiskt på Sovjetunionen, då vi i alla fall tog hand om varandra. Och även under de värsta Brezjnevåren fanns det i alla fall ordentligt med mat."

Sedan det tillfället har vi träffats många gånger, och även om hennes kritik mot Sovjetsystemet alltid varit mycket hård har det ändå funnits en slags längtan tillbaka, till gemenskapen, till en upplevd känsla av samhörighet och visshet om att alla delade samma öde.

När jag träffar henne på våren 2002, full av energi trots en svår sjukdom, utvecklar hon sitt tema:

- Kriminaliteten under Sovjettiden var låg, allt var gratis, det fanns kurser, amatörcirklar, idrott. Det var ett krav att alla barn skulle gå i skola. Pornografi förekom inte. Idag har vi hundratusentals gatubarn och dom prostituerade kantar vägen till Moskva. Vi har en moralupplösning i samhället som saknar motstycke…

Hon tystnar ett ögonblick:

- Det är priset vi får betala för vår frihet. Idag har människorna förändrats, när jag slår på teven känner jag hur mitt människovärde kränks hela tiden. Och jag frågar mig: vem bestämmer?

Hon skrattar till, eländet har alltid två sidor.

- Det satt ett gäng ungdomar på några bänkar här utanför min bostad. Dom drack öl förstås. En gammal gumma gick förbi, hon hade en väska med sig, hon gick och rotade i papperskorgarna. Då ropade en av dem åt henne. Man samlade ihop dom tomma ölflaskorna och överräckte dem. Det är en bild av dagens ungdom: dom är dåliga, men dom är snälla. Men vad ska man förvänta sig när man tänker på hur vårt samhälle har utvecklats?

Med det tilltagande drogmissbruket, är det förstås inte säkert att de är så snälla heller alla gånger.

Hon sammanfattar sin ståndpunkt i en tes, hårdragen, men tänkvärd.
- Allt som sovjetpropagandan berättade om socialismen var falskt. Allt som sovjetpropagandan berättade om kapitalismen var sant.

Det är en hård dom mot hennes land, från en sådan engagerad och entusiastisk samhällsvarelse som Natalja. Ljuset, det ser hon i kretsen av de närmaste, att hon lyckats uppfostra sina barn, att det går bra för dem.

HON ÄR EGENTLIGEN docent i nordiska språk vid S:t Petersburgs universitet och hennes relationer med Sverige har alltid varit nära och intensiva. Periodvis har hon gästföreläst på svenska universitet och åtskilliga är de svenskar som hon guidat runt i sin stad. Jag har själv varit chaufför åt henne och haft nöjet att ta del av hennes historiska kunskaper, hennes vassa sarkasmer, hennes små anekdoter och berättelser. Hon lärde mig några effektiva svordomar på ryska, som jag aldrig glömt. Hon ledsagade mig också under inspelningen av ett radioprogram om Dostojevskijs roman "Brott och Straff". I trappuppgången till huvudpersonen Raskolnikovs förmodade bostad, minns jag särskilt hennes teatraliska rop på hjälp, pomogite, ödsligt ekande mellan väggarna.

Hon är släkt på långt håll med Lev Tolstoj, hon har en berömd syster i Moskva, Tatiana, som också är författare. De finns utgivna tillsammans i novellsamlingen Dvoje. Skrivandet ligger i släkten, skulle man kunna säga. De litterära bilderna finns ständigt i hennes sällskap:

- Jag besökte en kommunal lägenhet, en så kallad kommunalka, för en tid sedan, intill Fontankakanalen. När jag stod där och pratade- med en god vän i korridoren, kom en hyresgäst ut från toaletten. Runt halsen hade han toalettsitsen. Jag stirrade häpet efter honom, men det såg ut att vara den mest självklara sak för honom att ta den med sig. Min vän förklarade: Lägenheterna har gemensam toalett och var och en har sin egen sits.
- Det är Ryssland i ett nötskal…

(Av Göran Lundin, i Entusiasternas väg - från Leningrad till S:t Petersburg, 2003)

 


 Denna eHandel har producerats av guru.se