Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Tand för tand

Gerami, Muhammad



"Nedanför en bergskedja som börjar i Ryssland och sträcker sig till Afghanistan ligger två små byar. De råkar i fejd när Shirin, en bortförlovad ung kvinna från den ena på en stulen motorcykel rymmer tillsammans med Ali, en herde från den andra.
Deras otillåtna handling utmanar mångas heder, i första hand faderns och den omedelbart mobbade svikne fästmannens, men också de övriga familjerna och klanerna dras in i konflikten. Shirins far talar om att slakta henne, också Ali kan bli dödens lammunge, ett par "hederns" offer i den hierarkiska patriarkala bykulturen.
Kor och får, två rader hus intill en lerig bygata. Så ser det ut i Parsabad, likaså i Gullamabad. Berättelsen börjar i usel väderlek: "Det regnade på gården, några duvor vilade sig på moskéns murar. En flock domherrar satt i granatäppleträdet på granngården och fick trädet att se ut som om det skulle bära frukt."
På väg till en tredje by, Hossinabad, kör Ali och Shirin omkull på den usla vägen ett tjugotal gånger och kommer fram i bedrövligt skick och som mycket välkomna gäster. Ali fjättras vid en kamin. Något kuttrasju blir det inte fråga om. Plötsligt står läger mot läger, familj mot familj.
"- Innan vi kan prata om fred måste våra ungar våldta en av deras fruar. Nu är det handlingens tid och inte förhandlingens!" Så pläderar en av de äldre männen. Tjuven och horkarlen, den verklige busen, föreslås leda krigshandlingarna. Han är ju den modigaste mannen i byn. Att bilägga konflikten kan det inte vara tal om förrän man hittar en annan fru åt den fästman Shirin ratade, Mahmud den blinde.
Handlingen i Mohammad Geramis andra roman Tand för tand utspelas under shahens tid. Han berättar livfullt och åskådligt, dråpligt, farsartat. Männens våldsamt könsfixerade hederssak är ju i grunden obeskrivligt ruskig även i våra dagar.
Som pojke var Gerami själv herde, men fick trots våldsamt motstånd av sin far gå i skola. Efter att ha varit soldat flydde han till Sverige. Nu skriver han på bra svenska. Det är starkt."

Peter Ortman
Norrköpings Tidningar