Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Entusiasternas väg - från Leningrad till S:t Peter

Lundin, Göran (text) Segerstedt, Erland (foto)

Jag läste häromdagen

Då jag för första gången reste österut läste jag en av de bästa reseböcker som nånsin har skrivits: Jolos Leningrad - St Petersburg. Det var en lysande introduktion till en stad som den gången ändå förblev dyster och svåråtkomlig. Så var det också mycket länge sen. Efter det har jag lärt känna Petersburg och hjälplöst förälskat mig i stan.

När jag nyligen åkte dit fick jag med mig en alldeles färsk bok: St Petersburg - metropolen runt hörnet. Författarna är tre finlandssvenskar: Magnus Londén, Anders Mård och Milena Parland - trion bakom Nevapress - och fotografen den finlandssvenskfierade petersburgaren Andrej Sjerbakov-Parland. Tillsammans tar de resenären i hand och lockar honom med sig in i stan. De avmystifierar det kyrilliska alfabetet, de bjuder på kartor, adresser och tips, de lär t.o.m ut lokal etikett: kom ihåg inneskorna när du går på besök till ett ryskt hem. Framför allt visar de på det som gömmer sig bakom fasaderna, just det som saknas i en vanlig guidebok. Glatt och generöst delar de med sig av det som de själv har upptäckt och uppskattat. Det är just den personliga infallsvinkeln som gör att boken inte bara fungerar som en annorlunda introduktion utan dessutom rymmer en hel del som måste vara nytt och nyttigt också för den mest inbitna Petersburg-besökaren. Här finns t.ex. Magnus Londéns lovsång till trambajen, alltså spårvagnen, i den stad som har världens längsta spårvagnsnät. En annan gång mäter Londén stadens psykiska hälsotillstånd genom att gå på fotbollsmatch. Han smälter in i supporterklubben Nevski Front och får en lektion i lokalpatriotism. Däruppe på stadionläktaren är det mycket som klarnar, t.ex. Petersburgs status i förhållande till Moskva. För Milena Parland öppnar sig stan när hon står allra högst uppe i Vladimir-kyrkan. Utan att titta neråt har hon klättrat upp i det vajande tornet efter klockringaren som faktiskt också han heter Vladimir. Han är egentligen restauratör men har av en slump blivit klockare. Nu arbetar han ungefär som en ikonmålare: det finns bestämda regler att följa, samtidigt som det finns rum att improvisera.

Väl nere på kyrkgolvet visar Milena Parland att det också finns rum att insistera. Hon lyckas pressa sig till ett samtal med den strängt upptagna prästen och förklarar efteråt: i Ryssland blir ett Nej ett Ja bara man ihärdigt står kvar och envisas.

Det är nyttiga lärdomar, det är talande detaljer. Anders Mård lever sommarliv i ett litet datja-samhälle där man odlar intensivt och umgås lättsamt. En augustidag cyklar han ner till ån och just där den kröker sig hänger ett svart band på en buske. Här dog nyligen en 50-årig kvinna, helt oväntat medan hon fiskade. De som upptäckte henne och slog larm, upptäckte också att hennes fiskeredskap hade hunnit försvinna. En annan dag åker man på utflykt till det som var Taipale-älv under finska tiden och som blev ett blodigt slagfält under vinterkriget. För visst finns de mörka stråken i Petersburgs vardag och historia med i boken. Som t.ex. i ett utmärkt kapitel om Belägringen. Men annars är tonen just så ivrig och entusiasmerande att också en förstagångsresenär måste drabbas av upptäckarlust. Med sig får han hela listor på smultronställen och spännande platser och det hela i ett format som gör att han kan läsa boken under tågresan och sticka den i fickan när han stiger ut på Finlandskij Varsal.

Nån vecka senare fick jag en annan ny bok om Petersburg, utgiven i Sverige. Den heter Entusiasternas väg och är mer än dubbelt så stor till formatet, med helsidesbilder i färg och en flott layout. Jaha, tänkte jag, rikssvenskarna gör ju redan oss exotiska, hur blir det inte när de släpps längre österut? Men det visar sig att författaren Göran Lundin har skrivit en rad engagerande och initierade reportage som också de tränger långt in bakom fasaderna. Mycket blir naturligtvis lika. I båda böckerna hälsar vi på hos Raskolnikov, vi träffar människor som överlevt Belägringen, vi besöker fängelser, vi äter middag i en kommunal lägenhet och vi charmas av den ryska värmen och oberäkneligheten. Båda böckerna är bra på att ibland smyga in lite historia och det finns t.o.m vissa personer som promenerar omkring i vardera boken, mest spektakulär är Dostojevskis sonsonson.

Den svenska boken har ändå ett längre tidsperspektiv och får därigenom en annan spännvidd. Författaren Göran Lundin är också busschaufför och i den egenskapen har han i 14-års tid besökt först Leningrad och sen Petersburg. Han har t.o.m kört sin ryska kollega Sasjas buss, närmare bestämt buss nr 77 på Prospekt Entusiastov där varje resa blir en kamp med tidtabellen, medan människomassorna försöker spränga bussen inifrån. Det är en hel del Göran Lundin varit med om och dit hör också ett samarbetsprojekt i tryckeribranschen. Det började helt slumpmässigt då han för många år sen mötte den arbetslösa Sergej. Liksom busschauffören Sasja blev också den blivande tryckerimagnaten Sergej hans vän och Lundin kan nu berätta vad det omvälvande 90-talet har betytt för dehär två männen och deras familjer. Här finns dessutom den märkliga historien om Juri, poliseleven som blev falskt anklagad för mord, överlevde en lång fängelsevistelse och idag sköter ett blomstrande företag - i säkerhetsbranschen. Här förs vi rakt in i Petersburgs milt sagt dynamiska arbetsliv. I Lundins bok finns sovjettiden närvarande som minne och jämförelse - inte alltid i negativ mening. Han citerar författaren Natalia Tolstaya som säger: "Allt som sovjetpropagandan berättade om socialismen var falskt. Allt som sovjetpropagandan berättade om kapitalismen var sant." Men framför allt visar Göran Lundin vad de ekonomiska förändringarna har betytt för människorna i stan. För mer än nånting annat är det väl just de tvära kasten i livsvillkoren som idag mest skiljer människorna i St Petersburg från oss andra nordbor.

En av de bästa metrobilder jag ö.h.t sett finns i den svenska boken: några trötta ansikten försjunkna i läsning. Fotografen heter Erland Segerstedt, men man kunde tro att han själv är petersburgare, så stor är närheten i hans bilder. Och precis som sin kollega Andrej Sjerbakov-Parland har han inte tagit en enda bild som skulle platsa i en vanlig guidebok. Det är desto mera synd att de viktiga bilderna inte kommer till sin rätt i den finlandssvenska boken, trycket gör dem väl grå och oskarpa.

I Jolos legendariska Leningradbok finns inga foton, bara lätta och pregnanta teckningar, och själva stan var då en annan. De två nya böckerna fungerar bra som introduktioner till dagens Petersburg. Dessutom kompletterar de varandra. Den svenska boken når djupare och spänner större bågar och det är inte bara genom författarens tidsperspektiv, utan lika mycket genom hans sätt att underordna sig materialet. Våra tre finlandssvenskar skriver mera utgående från sig själva, en teknik som skapar en charmerande införståddhet, men där berättarens person får mycket plats. Ta därför fram Göran Lundins stora vackra bok då du sitter hemma i soffan och planerar din resa till Petersburg. Och när du sen är på väg, ta då med den finlandssvenska boken. Där kan du kolla metrokartan, planera promenader utanför turiststråken och fördjupa dig i den ryska bastuns eller det ryska kasinots hemligheter.

Kristina Rotkirch.
Radio Vega, 26.05.2003