|
Som en bångstyrig Strindberg
Ibland kommer det böcker som verkligen har den där sköna förmågan att skaka om livsandarna. Stefan Whildes "Guide till lidelse och laglöshet" är en sådan bok.
Direkt vid första anslaget känns det i hela kroppen att det är nåt speciellt på gång.
"Guide till lidelse och laglöshet" är en bok som befinner sig i ett litterärt gränsland, där texten rör sig fritt mellan genrerna. Men å andra sidan måste ju en "guide till lidelse och laglöshet" vara så till sin natur.
Tänk er den poetiska sinnligheten hos Jacques Werup, språkets fria flöde hos en Björn Ranelid och den brinnande anarkistiska lågan hos Torbjörn Säfve. Det låter kanske för stort. Men någonstans i det mötet, tycker jag Whilde närmar sig. Han lyckas på ett förtjänstfullt sätt mixa de här olika temperamenten till en egen stil.
Det är många åsikter som torgförs i den här boken. Det mesta tycker jag det är lätt att hålla med Whilde i. Det är vildsint anarkistiskt och passionerat. Han är naken i sin text och blottar strupen. Och självfallet finns det många därute som är beredda att höja sabeln och hugga mot den blottade strupen.
Naturligtvis tar han någon gång i för mycket. Tänjer tankarna tills de faller isär. Det är fullt naturligt, men det är inte möjligt att hoppa högt utan att nudda ribban ibland.
Som en bångstyrig Strindberg vill han röra om i den litterära grytan, men framstår kanske mest som i en klurig Pippi Långstrump. Och inget negativt i det. Det är glädjen, snarare än bitterheten, som är ledstjärna här.
Christer Forsberg
Bonniers litterära magasin |
|
