Ur
"Lev och må lillefar"

Av Stefan Holmberg

 

"- Ska du ta och räkna penninga, gosse?
Hjalmar Hjukström har kommit för att nasa. Han säljer saker ur väskor som är de största
jag har sett.
Plånboken är också rekordstor.
Det är massor av hundralappar och femtilappar och tior och femmor. Skrynkliga och släta om vart annat.
Jag sorterar sedlar för sig och slantar för sig, det tar tid att räkna och jag måste börja om och skriva upp hur det var. Men till sist är jag klar.
- He är fyra tusen tvåhundrasexti kroner å tjufem öre…
- Det var bra gjort!
Han skrattar och torkar sig runt kinderna med en näsduk som börjar vara ganska smutsig.

Under tiden har han lossat remmen runt den väska som han släpat in i köket. Resten har han kvar på en cykel med däck nästan lika grova som på en skottkärra.
Från väskan ramlar det ut skjortor, kalsonger, byxor, tyger, strumpor och allt möjligt annat.
Att det kan rymmas så mycket i en enda väska?
Farbror Hjukström har varit hit förut. Flera gånger.
Hjukström bor egentligen uppåt Sorsele-hållet, i Lomselenäs. Men han cyklar runt och nasar varje vår och höst. Mitt i sommaren hälsar han på hos en fjälla.
- Hon har ett gods i Västergötland… Det är stort som halva Barsele. Och som det växer
där! Vete och råg och jordgubbar och… ja, hon är rik hon!
Farbror Hjukström verkar glömma bort att han ska sälja grejer när han kommer i gång
att prata om sin fjälla. Men mamma plockar bland allt som rasat ut på golvet. Hon väljer ut en flanellskjorta till pappa och några långkalsonger.
- He behövs allti nya kläder, säger hon och gräver fram sin plånbok ur handelsväskan i
klädgarderoben.
- Hur äre ve n´Olof? Frågar Hjukström. Jag hörde däri Elmers att han har hamnat i
Umeå?
Mamma berättar. Hjukström ser på henne och vill att hon ska hälsa till pappa och att det säkert kommer att bli bra.

När Hjukström kommer till byn bor han alltid hos farbror Elmer och faster Lina. Det är som att de alltid kan tränga ihop sig om det skulle behövas.
Han äter så det är inte klokt. "Han kan stoppa i sig en sik i en enda tugga!" Det har Tommy berättat. Tommy är min kusin Solveigs pojke.
Tommy brukar också bo hos faster Lina ibland. Några veckor på somrarna eller över jul. Egentligen bor han med sin mamma och styvpappa i Tresund.
En styvpappa är inte ens riktiga pappa. Tommys riktiga pappa finns ända i Stockholm.
Jag vet inte varför hans riktiga pappa har flyttat dit. Det låter konstigt att man inte vill bo där man har sin egen pojke?
Jag vet då ingen annan som har gjort på det viset.
- Nä du pojk, säger Hjukström och torkar sig i mungipan. Nu ska du ha för att du var så
duktig på å räkna penninga! Nånting tocke här, kanske?
Han gräver med tjocka fingrar i ett fack med småsaker. Där finns kammar, säkerhetsnålar, knappar och mycket annat. Kammarna är av plast och glittrar. Jag får en kam som är vinröd.
På något underligt sätt får han allt att rymmas i väskan igen. Men jag förstår inte hur han orkar cykla omkring med den och två andra lika stora väskor?
Själv måste han dessutom väga hundratjugo kilo. Minst.
Och varför har han mer än en väska? När öppnar han egentligen de båda andra?
Än har jag aldrig sett att han har hunnit ta in mer än den första väskan."