De bortglömdas skuggor

av Karin Edvall


En vattenkur i största välmening
"om du hade en Moders hjerta så skedde detta aldrig"

 

"Vid midsommartid 1854 blev pigan Charlotta Claesdotter galen. Hon uppträdde vilt, våldsamt och vansinnig och husbondfolket kallade förskräckta på hennes anhöriga som kom och hämtade hem den förryckta. Charlotta slog och sparkade omkring sig. Förblindad av vrede gav hon sig på de sina med händer och fötter. Snabbt insåg familjen att de inte kunde vårda henne hemma och en djupt förvirrad flicka fördes till lasarettet i Mariestad.
 

Charlotta var född i Forsby församling. Hon var åttonde och yngsta barnet till rusthållaren Claes Andersson och hans hustru Lisa Andersdotter i Bjärby. Forsby var en liten ort några kilometer öster om Skövde. Ännu längre österut låg Billingen och på andra sidan flöt Ösanån. Fadern dog efter ett och ett halvt år och modern gifte om sig med en änkeman. Familjen hörde inte till de fattigaste men när styvfadern avled blev tillvaron för svår för änkan Lisa. Hon klarade sig inte längre utan hjälp från fattigvården. 


De äldre syskonen reste åt olika håll. Även Charlotta flyttade. Hon hade bra läsbetyg och ett gott anseende. Hon var ung, stark och frisk. Tjugo år gammal lämnade Charlotta hembygden och reste de knappt två milen norrut till Horns församling. Hittills hade allt artat sig väl. Efter åtta månader kom vanvettet.


1813 beslutade Serafimerordensgillet att sinnessjuka skulle genomgå en tremånaders provkur på lasarett. Syftet var att ta reda på om den angripne var botbar eller inte. De som tillfrisknat skickades hem medan de som fortfarande var sjuka överfördes till närmaste hospital, med eller utan obotlighetsintyg. Provkurspatienterna gick en hård tid till mötes. De placerades ofta i särskilda celler, låstes in utan att få komma ut alls under prövotiden, dels för att förhindra rymning men också för att hålla dem borta från de kroppsligt sjuka.    


Mariestads lasarett var inrymt i ett tvåvånings stenhus och hade 15 sjukrum. Sommaren passerade och det blev höst. De tre månaderna var snart till ända. Det blev oktober men Charlotta hade inte förbättrats. Familjen beslutade att ta hem henne. De fasade inför tanken på att deras Lotta skulle tyna bort på ett dårhus långt borta från dem. En av Charlottas systrar reste till Mariestad. Det var den nionde dagen i månaden och lasarettsläkare Nils Gustav Örbom skrev "uttagen emot min vilja" i patientrullan.


Samtidigt hade modern, nästan desperat, sökt efter husrum åt sin dotter. Bland annat hade hon hört talas om en hustru i Dagstorp som ansågs kunna bota sinnessjuka med vatten. Ett hopp tändes. Lisa satte all sin tilltro till den omtalade behandlingen och modet återvände en aning.


Under vägen mot Dagstorp blev Charlotta mycket orolig och kastade sig över systern. Hon slog henne hårdhänt. De fem milen blev en lång resa. När de kom fram till Maja Andersdotter inleddes kuren omedelbart och Charlotta Claesdotter tvingades ner i ett kallt bad."