|
Vigseln
förrättades i Rantasipi-hotellets bankettsal i närvaro av närmare 150
gäster, Sektmedlemmar från när och fjärran. Pappan Paavo, den enda som
inte levde i Sanningen, överlämnade sin dotter och brudparet ställde sig
framför ett improviserat altare, hon iförd en vispgräddsdröm med slöja,
rysch och pysch och lågklackade skor för att Teppo inte skulle se så kort
ut i jämförelse, han i finkostym och stärkt krage, uppstramad och
högtidlig inför stundens allvar. Med alla blickar på sig visste Teppo inte
var han skulle göra av händerna. I fickorna? Inte gärna. På ryggen? Nej.
Så fann nävarna varandra framför grenen. Johanna såg de nervösa rörelserna
ur ögonvrån och log i mjugg. Visst var han gullig.
I
dessa ändens dagar gifte sig Guds folk i allt yngre år och
vigselförrättaren från Sektens högkvarter hade bråda tider. Somliga
veckoslut var han tvungen att ta flyget för att hinna till alla
tillställningar. Han såg läget ur ett vidare perspektiv, såg att det var
gott att binda ungdomarna vid varandra och till Guds organisation.
Äktenskapet tjänade som skydd emot frestelserna. Själv var han känd som en
sträng men rättvis karl, som härskade över sin familj med fast hand.
Ställningen förpliktade till att föregå med gott exempel. Förresten hade
han inget val: skulle någon i familjen försyndat sig och uteslutits så
skulle han fråntagits sitt ansvar som äldste och vad skulle han sen haft
kvar i livet förutom civiljobbet som brevbärare?
Tunnhårig
och med kulmagen putande under kavajen bredde han ut armarna som om han
ville omfamna de spirande själarna i sin gudagivna auktoritet. Under årens
lopp hade han utvecklat ett standardtal som han levererade med små
variationer.
Johanna
lyssnade inte så noga, hon var för upprymd för att koncentrera sig och
dessutom kunde hon bibelställena utantill. Äktenskapet må hållas i ära och
den äktenskapliga bädden obesudlad. Mannen är kvinnans huvud. Kvinnan må
underordna sig, såsom Sara var lydig mot Abraham och kallade honom
”herre”. Mannen bör älska sin hustru som sin egen kropp, medan hustrun bör
hysa djup respekt för sin man, och de två skall vara ett kött.
|